Det varade till efter påska…

Det skulle krävas en rejäl förkylning för att jag skulle ta mig tid att sitta ned ett slag. Helgen har med ett par undantag till och med spenderats lodrätt och jag har totalt fått ge vika för min krasslighet. Det har också givit mig anledning att skaffa HBO och titta igenom flera avsnitt av flera serier (Big little lies, Girls, Billions… ) Det har också gett mig tid att landa efter några härligt intensiva veckor som varade en stund efter påska…

Det är bara en vecka sedan var jag hemma och spenderade påsken i Skåneland. Tre av fyra dagar var jag på vackra Österlen och häpnades åter igen över denna vackra plats på jorden ”ja, nog är det lite närmre till himlen från Österlen”.

Jag hade uppdrag att utföra – av de roligaste slag. Jag rapporterade direkt från Konstrundan i Baskemölla, nickade hej till Gudrun Schyman och hittade ett par coola konstnärer i Vitaby. Jag fick hänga en hel morgon med paret Mandelmanns och vi såg till att Nyhetsmorgons tittare fick namnge gårdens nykomling. Efter att över 6000 (!) förslag kommit in kunde vi under en ceremoni av sång döpa kalven Kramsnö. Otroligt. Och för alla som tänkte att de aldrig sett Iversen så nära djur förut (hade förmodligen helt rätt i detta) och som kände nu måtte det väl vara nog, satte andan i halsen när jag dök upp på en alpackafarm under påskdagen.

Övrig tid spenderades med familj och vänskapsklanen som också fått ett nytillskott. Lilltjejen är inte döpt än, men väl fått ett namn. Så Nyhetsmorgons tittare kan andas ut ett slag.

När jag nu sitter här och tänker, kan jag inte nog poängtera hur ovärderliga Mamma och Pappa Iversen var, och alltid är, i hur de ställer upp både praktiskt och faktiskt. Fasen vilken underbar helg vi fick tillsammans.

Här är några av klippen – fler delar finns att se på http://www.tv4.se/nyhetsmorgon

http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/jubileum-för-konstrundan-på-österlen-3899652

http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/här-är-mandelmanns-nya-kalv-3901012

http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/alpackorna-möter-våren-i-österlen-3902313

 

Annonser

Prag – över broarna till dansande hus.

Jag måste få lov att minnas tillbaka till helgen i Prag. Jag måste.

Efter en bussresa från flygplatsen, där 50 % av sällskapet behövde ha en kräkpåse till hands, en kort promenad åt fel håll och en utomordentligt trevlig taxiresa kom vi fram till vårt hotell som låg alldeles runt knuten till ”Gamla stan”. Wifi ingick inte i priset men gick att köpa med en ”like” på Facebook. Ankomstdagen var grå och regnig. Sista dagen lackade svetten och vi kunde göra årets första uteservering.

Även om vi inte ville ramla i turistfällorna insåg vi snabbt, att vi faktiskt var turister och ville uppleva de sevärdheter Prag har att erbjuda. Vi letade efter atomuret i 1,5 dag innan vi förstod att den var alldeles runt knuten. En ståtligt tjusig klocka – men det lilla skådespel som skulle utspelas varje heltimme, var minst sagt skrattretande. Pragborgen med dess tillgång till en outstanding utsikt över staden, den fantastiska domkyrkan och efterrätten trdelnik (som man inte vet hur man ska uttala) var absolut värt ett par svettdroppar.

Vi gick hårt ut och ville prova tjeckiska specialiteter från köket. Ångat bröd, brunsås och en köttbit topppad med citronskiva, lingon och sprutgrädde var första kandidat ut. Det såg minst sagt oätligt ut. Kanske gjorde de låga förväntningarna överraskningen desto större och placerade denna som en av topprätterna under helgen.

Vi hade lite flax, för denna helg firades påsken stort i Prag. Torg och gator var pyntade i färglada fjädrar och konfetti. Flera marknader var öppna i hela stan och det bjöds på musikframträdande.  Mat  lagades över öppna eldar och människor skålade i öl under bar himmel. Det var en härlig stämning!

Vi, som kämpar på för att vara kulturellt pålästa hade alldeles innan resan läst en av 1900-talets mest inflytelserika författare, Franz Kafka som levde i Prag. Vi kände därför historiens vindslag när vi åt en lunch på det café där han suttit tillsammans med Albert Einstein back in the days.  Givetvis gjorde vi även ett besök på Kafkamuseet.

En höjdpunkt var champagnerian som vi konstaterade hade varit vårt stammisställe om vi bosatt oss i Prag. Annars var det en ständig dröm att gå och titta på de vackra husen, arkitekturen, broarna, utsikterna. Färgerna. Det svulstiga och rena. Otroligt.

Och så billigt det var. Vi lyckades inte, hur vi än försökte, göra oss av med de korunas vi hade växlat. För samma pris som ett endaste glas cava kostar på krogen i Stockholm drack vi ett glas bubbel – åt en ceasarsallad,  och en mascarponetårta till efterätt. OCH drack en cappuccino. Orimligt egentligen.

Det är så skönt att få försvinna verkligheten ett slag. För en helg. Få strosa runt utan tider att passa. Få lov att vara spontana och impulsiva. Äta efterrätt till lunch och stanna till på ställen som ”ser trevliga ut”.

Låt oss göra om det.

 

 

Från hopp till förtvivlan – och tillbaka

Det var fredag den 7 april. Jag lämnade med andan i halsen verkligheten i Stockholm, det höga tempot, alla måsten och nervkittlande planer. Jag stegade in på Arlanda, upp i luften och landade i ett regngrått Prag. Jag hade inte hunnit förbereda mig,  inte hunnit landa i att jag skulle landa i en ledig semesterhelg.  Men så fort vi satte oss på en italiensk restaurang, beställde in en ytterst beige tjeckisk specialitet och skålade i billig öl så kände vi oss så harmoniska över att vi var där. Tillsammans.

Sedan kom det första skräcksamtalet.

Strax därefter det andra. Min bror som vill försäkra sig om att vi kommit iväg.

Och sedan en rusande, men samtidigt förlamande känsla i hela kroppen. Vad hade hänt i vårt Stockholm?

Så många frågor. Så få svar.

Så dubbla känslor över att befinna oss så långt ifrån.

Vi kramade varandra och hade ständig kontakt med de våra, där hemma. Vi försattes i en overklig känsla som stannade hela helgen. Så påtagligt tagna av det som hänt. Så värmda av det stöd Stockholm och Sverige visade varandra. Ett behov av att ständigt prata om det och samtidigt få ta avstånd.

Det fanns ett behov av att suga ut allt det vackra Prag hade att erbjuda. Det natursköna. De arkitektoniska undren. Broarna, floden, husen, färgerna, torgen, historiken, stämningen, solen, glädjen. Varandra.  Vi fann ett lugn över att få vara där, tillsammans.

Och när vi landade i Stockholm igen var jag inte längre rädd eller arg. Jag kände mig rörd över vad jag såg. Blomhavet, snälla människor, unga som gamla som stod i rad för att få ge poliserna en tacksamhetens kram.

Kärlek vinner alltid. Det är det enda jag vet just nu.