knäppt.

I början av veckan fick jag lyssna på en presentation av vårens svenska filmpremiärer. Jag fick lyssna på filmmakare som skapat drama av självupplevda historier, eller historier de hört om, eller fantiserat ihop. Jag fick höra om den långa tuffa processen, om hur svårt det är med finansiering och att det tar år, från ax till limpa. Och att den roliga delen då plötsligt blir procentuellt liten. Trots att jag aldrig närmat mig filmskapande över huvudtaget, fick jag plötsligt en sådan lust att göra film. Gå in i ett filmprojekt. Hur häftigt vore inte det? Jag ser motståndet, absolut.. (vad skulle den handla om? hur skriver man ett filmmanus? vad händer sen? hur fasen gör man film? ) Men strunt samma.

Lite på samma sätt vill jag bli ett uns av Mandelmanns. Få ta hand om mina lamm, så lite morötter, göra min egen ost. Springa på Österlens ängar. Det är som att jag inte inser att jag aldrig vågat närma mig en ko, eller vet skillnaden på en god och en giftig ört.

Nämnde jag att jag försökte ta bort mascaran med nagellacksborttagning häromdagen? Inte? Det gjorde ont.

Jag vet inte vad det är. Kanske är frustrationen över att inte få känna mig pigg, kry och stark, just stark. Efter veckor av rygg-nacke-huvudsmärta så fick jag en släng av förkylning. Åh vad jag vill få tillbaka min energi, så att jag kan få utlopp för alla mina knasiga idéer.

IMG_4737.JPG

Ja. Det är Björn Skiffs som står där.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s