Gott nytt

Imorgon kramar vi ut de sista timmarna av 2016. På många sätt ett ruttet år. På andra sätt ett otroligt år.

Jag menar. Jag tog min journalistexamen och har sedan dess fått arbeta på en arbetsplats som ger mig både utmaningar och trygghet. Som plockar ut det bästa av mig. Som jag med lätta steg går till varje dag.
Jag har fått uppleva stora stunder och stunder hjärtat har snörpts åt utan att riktigt veta hur det ska repa sig igen.
Jag har förlorat. Jag har vunnit.

Och så var det ju det här med krig, elände, terror och kalla vindar. Stora musikaliska giganter som somnat in. Bilder på kris, obarmhärtig elakhet och orättvisa, jag önskar jag inte hade behövt se.

Det var också ljus, glädje och glitter.  En vecka i Barcelona med bästa vänner. Det var en kväll i juli då jag samlade vänner och familj för firande och festlighet. Det var Håkan Hellström på Ullevi, och en annan glittrande weekend i Göteborg. Det var musikupplevelser i plural, det var sommarkvällar, det var höstkvällar.  Det var alla de där små stunderna i vardagen som tillsammans gör livet.

När något tar slut och något nytt börjar – då börjar en reflektera. Och vad blir väl tydligare än när ett år övergår i ett annat. Det är lätt att ifrågasätta – men desto viktigare att påminna sig själv om vad en faktiskt har.  Erfarenhet, upplevelser, lärdomar en samlat på sig och förhoppningsvis kan använda in i det där nya okända.

Gott nytt år.

img_4681

 

 

Annonser

Julefrid

Nyss nämnde jag första glöggen. Det var första adventsfirande i Stockholm. Nu har jag druckit så många koppar glögg att det är omöjligt att räkna. Jag har ätit så många julskinkmackor, sillbitar och chokladpraliner att jag inte vågar räkna. Det är mellandag, i Kristianstad. Dagar av jul har passerat och jag håller mig fast (genom stormen Urd). För julen varar än… till…

Dagar av jul började med att vi rullade mot Skåne med adventsljusstake på instrumentbrädan. Spelade 18 olika versioner av ”Let it snow” och försökte förstå att det var tid nu. Och med god hjälp av nygriljerad skinka, doft av gran och Ingvar Oldsbergs uppesittarkväll – så infann sig känslan.

Och lugnet.

Och mamma somnade till Kalle Anka. (sittandes på en pinnstol i ett försök att låta bli)

Och juldagarna smälte samman i ett virrvarr av god julmat, musik, sällskapsspel och skratt. Härliga jul.

Och nu är det bara fyra dagar kvar av december och av det här året. 2016. På många sätt ett skitår. Men inte enbart och oemotsagt. Visst blir man eftertänksam dessa dagar? Mellandagar. Dagar jag ska använda med nära och kära i Skåneland.