Studiebesök och första glöggen

Som på beställning ringlade snön ner på första advent, lagom till vi skulle besöka Skansens julmarknad. Sa jag ringlade? Snarare kastade sig på oss sidledes. Stelfrusna fötter och avdomnade fingrar blev resultatet. Men det var fint, det var det.
För så mysigt det är att gå in i lanthandeln från 1930, värma sig i glasblåsarens verkstad, smaka julknäcke och äta kolbulle tillagad över öppen eld (vilken hit) – allt till tonerna av traditionell julmusik. När ingen av oss hade någon känsel någonstans, tog vi oss in till stan och Sturekatten, där en annan katt, lussekatten avnjöts. Ah.

En vänjer sig så fort med att vara omringad av de kära. Nästan hela familjen var på besök under en effektivt mysig adventshelg. Det var bara min kära far som inte var under samma tak. Han var alldeles i närheten, fast på det stormiga havet där han i juletid spelar julshower för kryssande resenärer. Vi andra ägnade oss åt långa frukostar, goda middagar, strosande i diverse butiker, julskyltning, glögg och så vidare…

Och mamma var tvungen att ge sig på en Bengt Magnusson när hon ändå hade chansen. Och hon hade tillsynes goda nyheter.. Ni har hört talas om att en får ta barnen med sig till jobbet.. Det här… ja…

img_4555

 

 

Dags igen

Så var det dags igen. Adventsljusstakarna är avdammade och tända.
Sällan blir det så konkret, oförståeligt och välkommet. Plötsligt var det alltså ett år sedan jag stod på min köksstol och öppnade skåpet där ”jullådorna” står gömda.

Det där om tiden som går.. och hur den rusar.. det kan jag älta i oändlighet. Och det är ju tröttsamt för alla. Det är varken breaking news eller något jag kan påverka.

Jag gillar hur som helst att det är advent. Jag älskar det varma sken som adventsljusstakarna ger ifrån sig. Jag gillar att jag ska få hit mina familjemedlemmar och att jag ska få sippa på årets första glögg.

Jag håller som bäst på att göra mig fri från en långdragen förkylning som slog ut mig helt under några dagar. Men det är nästintill längesedan nu (Jag understryker.. Långdragna förkylning) Jag har dock under tiden fått glädjas av ett angenämt Gotlandsbesök. Cissi var här och allt var som det brukar, och vi åt ost och kex som vi brukar och Hanna och Amanda kom över som de brukar och vi dansade vardagsrumsdans som vi brukar.  Jag spelade Bruno Mars mest hela tiden. Sa jag att jag ska träffa honom i maj igen?

Dags att somna ifrån torsdag och vakna upp fredag. Redan fredag..igen?
Tiden…
Förlåt. Jag hamnade där igen.

 

What a week

Det har på alla sätt varit en omtumlande vecka. Från entusiasm till total hopplöshet via ett par ljusglimtar. Och nu försöker jag famla mig fram och förstå hur jag ska förhålla mig till världen.

Detta var veckan USA valde en opassande president. Och jag känner en fysisk smärta och en vilsen rädsla över vart världen är på väg. Jag vill helt enkelt inte vara med.

Detta var också veckan jag fick träffa (nyp mig i armen) Bruno Mars. Det var veckan jag vågade säga ja. Detta var veckan Stockholm lamslogs av ett tjockt vitt täcke. Och ni må tycka den ihärdiga snökaosrapporteringen varit larvig. Men jag tror aldrig jag sett så mycket snö på en och samma gång. Allra helst inte andra veckan i november.

Och nu toppar jag denna fredag som både är singlarnas och chokladens dag (vilken ironisk kombination) med en rejäl förkylning. En tackar.  Så det är en fredag med snorpapper och raggsockar.

Men jag hann med och fira Tv4s otroliga val-sändningar med tårta. Så häftigt att få vara en del av en så proffsig redaktion som levererar bäst när det gäller. Och så välförtjänta hurrarop för alla inblandade. Dessutom fick jag träffa min klasskompis från gymnasiet som gått och vunnit årets Mack-SM och som delade med sig av denna smarriga skapelse i Nyhetsmorgon imorse. Heja Frida!