Kära Lasse

I tisdags kväll var jag och lyssnade på Lasse Winnerbäck på Cirkus. En alldeles perfekt tisdag i oktober. Lasse är oktober. Lasse är höst. Och Lasse är livet som går.

Jag blir nästan lite avundsjuk. Men samtidigt inte alls.
Jag menar.. Den killen KÄNNER. Den killen har verkligen KÄNT.
När jag tittar tillbaka på mina egna ungdomsår ser jag absolut att jag varit en analyserare, en tänkare. Men jag har aldrig varit i närheten av den melankoli som Lasse symboliserar. Jag känner ibland igen mig mer i hans melodier än i hans texter.

Kanske har jag inte vågat stanna kvar på djupet. Kanske sett melankoli som något lite läskigt. Eller något jag faktiskt inte behövt. När jag promenerade hem från Djurgården denna mörka men klara tisdagskväll när Lasse hjälpt mig att känna, önskade jag någonstans att jag släppt kontrollen mer och låtit mig bli sådär vrålkär att jag inte brytt mig om nästa matteprov.

Men jag är ju i grunden en positiv och framåtsträvande person. Ganska logisk och förnuftig. Att jag KÄNNER? Herregud ja. Och jag är egentligen inte särskilt intresserad av det djupaste mörker.
Jag får helt enkelt smälta att jag inte kommer stå på cirkus om tjugo år och sjunga om någon ”söndermark” bara.

14699743_10153967904758513_902429106_n

Annonser

One thought on “Kära Lasse

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s