Carpe f*cking Diem

Hua. Jag skulle behöva vantar inomhus. Det är det vackraste av höstväder idag, men på Öfre har lägenheten blivit ett kylskåp på bara en vecka. Jag råkar ju ha den där diagnosen som inte är helt ovanlig, med ett namn jag aldrig kommer komma ihåg, som göra att jag vansinnigt lätt fryser om händer och fötter. De blir kritvita och domnar bort- trots att det bara är september. När sätter de på elementen i huset?

Fast det är oktober nu. Oktober? jag orkar inte.

Jag känner en fysisk smärta över att tiden går så fort. Jag hinner inte med. Jag vill inte att ännu fem veckor ska gå och jag ska stå där och inte förstå hur det hände? Hur tar man till vara på nuet? hur njuter jag till fullo, när det finns en del som saknas?

Carpe fucking diem.

Idag gör jag ett försök. Vaknade ganska tidigt. Drog upp rullgardinen och bokstavligen drogs ut på en promenad. Det är så magiskt vackert att möta en ledig dag vid Djurgårdsbrunnsviken, se hur några träd gett vika för hösten, andra kämpar tappert grönt. Kombinationen med hela skalan från grönt till gult, via rött och orange är det bästa jag vet. Krispigheten i luften.

Ska strosa (och fika) på djurgården i dag med mina vänner.
Sedan tänkte vi nog svira om. Ta fram vinglasen och strumpbyxorna.

Carpe fucking diem.

(en gammal och en ny bild)

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s