Stänger dörren. 

Sitter på tåget och åker baklänges söderut. Lätt illamående. Lätt mosig. Lätt splittrad. Någon som låter som Zlatan berättar vart vi är på väg. 

Jag låste dörren om sommaren. Jag har stäng igen dörren om det enda jag med trygghet kunnat se framför mig.En tid när jag vetat vad som ska hända varje dag. Åtminstone på ett ungefär. Så mycket en kan begära och behöver. 

En sommar på Nyhetsmorgon har varit en berikande sommar. En sommar i Stockholm har varit ganska ljuvlig. 

Nu håller jag den dörren stängd, bara för ett litet slag. Nu åker jag välbehövligt söderut. Med en mellanlandning hos familjen med jordgubbsmackor och kräftskalande. Vidare mot en vecka i ett tapas-land med de som jag lekt med sedan jag var liten. 

Sen. Sen kommer jag vara jäkligt sugen på att öppna den där dörren igen och se vad den här hösten har att erbjuda. 

Nu. Nu ska jag ta för mig av äkta första-klass-gratis-kaffe. Lyssna vidare på ett oväntat intressant sommarprat av Kim Källström och försöka att inte spy av åksjuka.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s