En ikon är borta

Det är nästan läskigt att vakna på morgonen. Inte själva vaknandet, att jag vaknar är jag mer än tacksam över. Men det där momentet att stänga av alarmet på mobilen och se nattens pushnotiser… Alltid är det något som är mer eller mindre uppskakande.

I natt kom nyheten att David Bowie har gått bort. En ikon.

Jag har inte lyssnat på David Bowie, som i lyssnat och satt mig in i hans musik. Som i lyssnat och satt mig in i hans person. Kanske borde jag det.

Men ändå. Jag blir så berörd. Jag vet ju hur många han just har inspirerat. Hur många som vuxit upp med Bowie som ikon. Så sent som i helgen lyssnade jag lite nyfiket på hans nya album. I förra veckan presenterade professor Gradwall i Nyhetsmorgon glimtar ur hans liv och karriär.

Och när jag idag lyssnar på Life on Mars, en helt igenom genialisk låt, så blir jag berörd. Han är trots allt en person som bara ska finnas där. Jag känner inte mig ha rätten att prata om vad han har betytt. För, för mig har Bowie faktiskt mest funnits i periferin. Men de som jag har inspirerats av, har inspirerats av Bowie. Ingen har kunnat undgå Bowie. Ingen kommer någonsin kunna undgå Bowie.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s