Check på januari

Vi har genomlidit, genomgått, genomdrivit januari. Vi klarade det! Gratulerar!

Jag hittar tjusningar med alla årets månader, det måste jag ändå säga. Månader som går från mörkt till ljust, eller ljust till mörkt. Från ruttet till nytt, från blommande till förmultnat. Allt har sin tid. Utan det ena kan jag inte uppskatta det andra.

Men januari. Du var väl ofantligt lång i år? Visserligen gav du den där friska nystartskänslan, det gjorde du. Men också med en bitter oro. Vad tusan händer sen? Livet alltså. Du hade några härliga vinterdagar, men som jag önskade att du var december då och inte januari. Januari du började som ett tomrum jag inte visste hur jag skulle fylla. Idag har jag lagt toppingen och känner mig nöjd med att du tog dig, och tog mig på allvar.. Men jag är också ganska glad att du är förbi.

Idag lade jag toppingen av nutella, banan, hallon, grädde på mina pannkakor. Jag firade av januari med en supersen frukost efter en kväll ute med tjejerna. Det får man ändå säga var ett värdigt avslut.

IMG_2936

Annonser

Oscar is on fire!

Under tre dagar i december var min bror och hans fästmö och hälsade på i Stockholm. En av anledningarna var för att de ville träffa mig, (det tar jag helt enkelt föregivet) få strosa på Stockholms gator och äta goda middagar. Men. Oscar skulle också få leverera ett Mitt Kök-avsnitt. Han hade nämligen vunnit tävlingen ”Tv-kock för en dag”, som var ett samarbete mellan Mitt Kök och Barilla. Hans svamppasta skulle alltså ut i etern!

För ett par veckor sedan kom ett stort reportage i Mitt Kök-magasinet om kocken som lagt musiken i vardagsrummet för att stå och laga mat i köket. Förra veckan såg vi honom i Kristianstadsbladets Open och i deras Webb-tv. Och nu! Nu finns Oscar Iversens Mitt Kök häääär!

Oscar är alltså on fire! Som stolt storasyster kan jag bara glädjas åt att fler får ta del av hans goda mat och hans hatt. Han är ganska cool min lillebror.

Mitt kök: Oscar Iversen

Då jag praktiserade på Nyhetsmorgon denna måndag i december, så fick han självklart känna känslan som Nymo-kock! IMG_2823IMG_2960

Fredagsfeeling

19.19 landar Cissi på Karlaplan. Då blir det thaimat och rödvin och ett jäkla spånande. Tusan vilka idéer vi ska leverera. Tusan vilka projekt vi ska sjösätta.

Go go go !

Imorgon ska jag dansa mig svettig, två gånger om. Först med träningstoppen på. Sedan iklädd klänning med vännerna mina. Lördag!!

(Är superfredagstrött, efter en vecka av kombinerat jobb och studier, men samtidigt så himla fredagspepp. Märks va?)

 

Svidig soppa!

Jag har gjort något så knäppt som att bränna mig på ångorna av min höstsoppa. Helt omedvetet såklart. Jag stod i godan ro, sjöng ikapp med Frankie Valli och rörde runt i den smarriga blandningen av köttfärs, morötter, potatis, tomatkross, vitlök, chili, paprika …..och nu håller jag på att bli galen i all svidighet.

Det sviiiiiider på varenda ett av mina 10 fingrar som rodnar lätt rosa. Isbitar-i-kökshandduk-tekniken har använts och någorlunda hjälpt. Den torra vinterhuden har väl inte varit bästa förutsättningen för sopp-ånge-brännskador (så knäpp grej)

Men soppan, tillsammans med en klick crème fraîche och nacho-chips smakade ju utsökt. Recept från Iversenfood:

https://iversenfood.wordpress.com/2014/10/01/hostsoppa-med-creme-fraiche-och-nachochips/

fullsizerender-5

Färdiggnällt!

 

I videobutiken

Vi gick till videobutiken. Jo, ni läste rätt. Jag och Cissi gick, tog oss till Buylando på hörnet för att hyra film. Nostalgiskt så det förslår. Vi stod framför topplistehyllan och vände på fodralen för att kunna göra ett värdigt val av kvällens film. Ett äldre par såg oss stå och fundera på ”Kvinnan i guld” som stod på hylla nr 1 .

-Den kan vi verkligen rekommendera. Åh, den är så bra. Jag trodde inte det först, men sen åh! Se den!

Sagt och gjort. Vi tipsade om ett par för oss favoriter och fick samtidigt veta vilken typ av filmer mannen föredrog och vilka filmer frun i familjen ville se (inte ett dugg bitter). Mission Impossible vs Hotell Marigold.  Oklart om de lyssnade på våra tips, eller om de överhuvudtaget lyckades komma överens om en gemensam rulle, men vi gick hem. Vi gjorde köttbullemackor och Daimcheescake som bara hann stelna till hälften innan vi tryckte i oss den.

Åh, att se omslagen framför sig och få välja och vraka, bli sugen på fem men vara tvungen att välja en. Och åh vad härligt att få diskutera filmval med okända människor. Åh, så bra den var ”Kvinnan i guld”. Och Åh, så härligt höra fodralet knäppa, tryck på play på den långa fjärrkontrollen. Åh att få en meny – med menyval.

Och åh. Att få en kväll med Cissi igen.

IMG_3063.JPG

I ett bra mood

Det började som en skitdag. Vaknade onödigt tidigt. Fick lätt panik när jag trodde att arbetet jag skapade igår var förlorat. Men det var bara nästan förlorat. Ett makalöst dåligt mail (om något helt annat) men jag var lite för tom för at ta emot. Sen blev den betydligt bättre. Dagen alltså. Det där förlorade arbetet kom mirakulöst tillbaka, tack vara teknisk support. Mailet var dock fortfarande lika illavarslande. En riktigt tråk-urusel matlåda senare men jag var fortfarande nöjd. Sen var det skitlång kö på Ica och den upptinade maten var katastrof. Men still. Nöjd. Jag sitter inne på en good feeling helt enkelt.

Skolan har satt igång, men den är ganska obegriplig än så länge. Hela gänget är äntligen samlat, efter hemmavistelser och utflykter. Som det ska vara, med tusen ord, planer och en studentvänlig morotssoppa, kryddat med bubbel en vardagskväll (våga vägra leva studentliv). Jag har jobbat. Och jag har älskat det. Jag har varit på AW med grymma kollegor. Jag har kommit igång med min träning (någorlunda iallafall).

Jag har en bra känsla. Och det är fint att kunna säga det.

 

Jag har väl inte varit hjärtekrossad?

Har jag verkligen varit sådär riktigt kär? alltså i tonåren? hade jag den typiska tonårscrushen? Kan man kalla den där omöjliga kärleken för kärlek? Jag vet att jag längtade. Åh, vad jag längtade. Men hur jag väntade? Det blir allt mer diffust.

Och inte har jag väl skrivit så mycket om det heller. Egentligen skrev jag väl inte så mycket alls? Nej, i så fall bara trams. Det måste varit senare jag började skriva mer. Och även då, mest trams. Eller alltså, hur mycket jag skrev? det beror väl på vad man jämför med. Inte har väl jag varit särskilt mycket för att skriva om känslor och kärlek inte.

Var jag hjärtekrossad?

Jag märker att jag ibland kan förminska min egen upplevelse av tonåren. Förminska min erfarenhet. Inte göra något så märkvärdigt. Ser inte mig själv som någon som skulle skriva dagbok, eller skriva ur fantasin för den delen heller. Ser inte mig själv som någon som skriver från hjärtat utan snarare plockar erfarenheter från verkligheten där ute.

Jag var väl inte hjärtekrossad direkt?

Jag håller på att styra upp lite bland mina dokument på datorn och där hittar jag just ett worddokument som svart på vitt beskriver hur hjärtat höll på att tvinas sönder likt en wettextrasa någon gång i sena tonåren.

Nu kan jag tänka förundrat… för den där killen?
Och så farligt kan det väl inte ha varit?

Men jag inser att min upplevelse där och då var nästintill outhärdlig. För en del av känslan kom tillbaka nu när jag läste mina egna ord. Orden som någon annan måste ha skrivit. För jag skrev väl inte?

Och jag som fått för mig att de där omöjliga kärlekarna inte tog så hårt på mig. Att jag stod över allt vad tonårskärlek var. Ha! Vi har nog alla varit där. På ett eller annat sätt.

 

Mamma min mamma

Hon har varit här. Hela helgen har hon varit här. Min älskade mamma.

Mammas mamma ringde för att se att hon kommit fram ordentligt. Sedan uppmanade hon oss att klä på oss ordentligt i kylan. ”Har Elin tillräckligt varma skor?”. ”Strumpbyxor under jeansen är att rekommendera”. Kära mormor. Jag kan försäkra att både jag och mamma har klätt oss ordentligt, för -18 grader kräver sin påpälsning. Vad vi inte hade behövt var de ultratjocka skorna när vi skulle gå inne på Mall of Scandinavia en hel dag. Men. Vi tog väl helt enkelt mormors råd bokstavligt talat.

Min kära far har haft jobb och Wizex-uppdrag hela helgen och befinner sig alldeles i detta nu på Östersjön där de gör ”I folkparkens tjänst” på ett fartyg mot Finland. Därför är det så fint att mamma tar sig upp till Stockholm och mig,  så att vi kan få en helg tillsammans. Tänk att hon gör det. Att hon sätter sig på det där tåget, för att vara här med mig.

Vi var tvungna att checka av Skandinaviens största köpcenter. Så det gjorde vi. Sedan hade vi bokat biljetter till ”Det påstrukna förklädet” på Göta Lejon. En musikal vi båda varit nyfikna på – och sedan vi lyckats hitta biljetter 2 till priset av 1 kändes det självklart. Vi klämde en favorit-carbonara på Vapiano innan vi satte vi oss på rad 12 i salongen. Och där fick vi avnjuta en musikal som satte fingret på vad en musikal är. Björn Kjellman, som Mannen i stolen hånade, hyllade, brottade ner och strök under musikalernas tjusning. Det var en annorlunda föreställning på så vis. Stora ensamblenummer, snygga stetppnummer, medvetna överspel och farsliknande scener. Ensemblen var enastående. Maria Lundqvist (galet rolig),Björn Kjellman (förtjusande), Ola Forssmed, Kim Sulucki, Pernilla Wahlgren,mina musikalidoler Rennie Mirro och Hanna von Spreti (före detta Lindblad). Och då har jag ändå inte nämnt alla.

Söndag. Vi drog oss länge och väl under täcket. Tog en lång frukost, en fantastisk vinterpromenad (med strumpbyxor under jeansen) varm choklad, ostmackor och premiärsemlan. Vad jag älskar denna typen av söndagar. Och herregud vad jag hatar att vinka av mamma.

Men hon kommer snart igen, och då har hon pappa med sig också. Tänk.

 

 

 

 

Kultur är kul

Det har varit en kulturell vecka. Minst sagt.

Startskottet gick med Carol på bio. Bara timmar senare fick jag se Cate Blanchett och Rooney Mara helt rättvist bli nominerade till en varsin Oscar för bästa kvinnliga huvudroll respektive bästa kvinnliga biroll. Så vacker film.

Sedan var jag och Linda på Moderna museet. Jag gjorde premiär i detta mecka på Skeppsholmen. Vi gick igenom en väldigt spännande utställning av Olafur Eliasson. En man jag inte kunde någonting om. Och fortfarande faktiskt inte vet så fasligt mycket om. Men jag har fått ta del av en liten bit av hans hjärna. Hans hjärna av experimentell konst, färg och spännande optiska skådespel.

Jag tror alltid så lite om mig själv och tror att jag inte ska förstå någonting av denna typ av konstverk eller installationer. Jag, i mitt logiska tänkande vill förstå. Vill veta om jag tolkat rätt. Vill veta om jag gjort rätt. Vill förstå hur det har tillverkats. Men med en förlösande känsla insåg jag att jag bestämde själv. Jag bestämde också själv om jag skulle gilla det eller inte. Om det skulle hänföra mig eller inte.

Med samma känsla av att min tolkning räknas gick jag på Fotografiska med Amanda och Ramona i fredags lunch. I ett krispigt iskallt Stockholm värmde vi oss vid porträtten. Close up (Martin Schoeller)är en porträttserie på celebriteter och människor vi känner igen. Nära. Läskigt nära. Så naket. Så naket som fotografierna på människors nackar som visades en våning upp. Jag fascinerades särskilt av Guy Bourdin som med sina röda lackskor och coola modebilder förförde mig. Det mest gripande och fängslande var fotografierna av Magnus Wennman. När barnen sover. Om krigets offer. Barnen på flykt. Som visade var barnen tar vägen på natten. Barnen som flyr Syrien. Fy fan.

En god skaldjursgryta, eller en helt vanlig bryggkaffe i förgrunden och en utsikt som slår den mesta konst i världen – i bakgrunden. Den äkta utsikten över ett vintrigt Stockholm. Jag älskar mina kulturella stunder.

Och i helgen var jag på ännu ett kulturellt arrangemang. Men mer om det sen…

IMG_3010

Carol på Victoria

Det är en bitande kyla. Det gör ont i ansiktet. Men är fortfarande varmt inombords. 

In på bio. In i värmen. Carol på biograf Victoria. 

Tårna vägrar tina. Långfingret känns som det skulle kunna trilla av. 

En otroligt vacker film med enastående Cate Blanchett. I ett femtiotal med frisyrerna, hattarna, det välvårdade yttre – och inre. Där allt bör vara enligt normen. Men när det inte är det? När Carol är förälskad i Therese?

Otroligt vacker film. 

Får vi se en Oscarsnominering imorgon tro?