Jul Hemma

Jag sitter här, i mina föräldrars vardagsrum. Granen står fortfarande ståtligt i sin hörna. Julklapparna under är uppackade och nerpackade. Imorgon åker jag med mina sprillans nya julklapps-resväskor tillbaka till Stockholm.

Julen är här. Julen var här, och jag har haft några riktigt sköna dagar hemma med familj och vänner. För det är onekligen speciellt det där. Att få komma hem till de nära och kära i julefrid. Och hos oss innebär julen något speciellt.

Varenda sekund genomsyras av lugnet, av dofterna, av maten, av varandra. Vi spelar sällskapsspel, knäcker nötter, äter alldeles för mycket hemlagad kola, lyssnar på Barry Manilows julalbum och njuter av julbordet i dagarna tre. Vi går i pyjamas och vi ”leker” med våra julklappar. Ingen verkar uppmärksamma att barnen i familjen inte längre är barn. Å andra sidan är det pappan som får de flesta leksakerna.  Tv-spel, Vr-glasögon…

Barnen i familjen går dock inte och väntar på någon tomte på julafton. De väntar på att få smaka Oscars brunkål. Lillebror Oscar har tagit över kommandot över julbordet och gör numera sin egen leverkorv, gravar sin egen lax, rullar sina köttbullar och tillverkar sitt eget bröd. Traditionsenligt får mamma fortfarande göra sin sill, pappa griljera skinkan och grilla revbenen. Jag? Jag ser till att gottebordet ständigt är påfyllt av det söta, när vi dukat av julbordet efter en 2,5 timmar lång sittning.

Det blir aldrig så tydligt som vid bordet på julaftonskväll, att det gått ett helt år sedan sist vi satt på det viset, med den apelsin och nejliko-kryddade snapsen och ålbiten på tallriken. Ett helt år. Sammanfattningsvis – kanske ett av mina bästa.

Den här hösten har flugit förbi i ett skimmer av lycka. Jag har spenderat den på en arbetsplats där jag sugit åt mig av den värme och kunskap och kreativitet som fullkomligt yrar där. Jag har sett mig själv utvecklas. Jag har sett mig själv ta steg framåt.

Jag kan bara konstatera att det är en fulltankad Elin som åker tillbaka imorgon. Påfylld av energi från vänner, frisk skåneluft och jo, en hel del julmat. Aldrig hinner man med så mycket som man önskat. Men tanken den här julen var också att bara vara. Och jag tror jag lyckades hyfsat med det.

 

 

Sankta Lucia

Sancta Lucia. Ljusklara hägring. Huld med din maning. Julfröjders aning, julfröjder salig. Rader man sjungit 1450909 gånger utan att riktigt ta in dess betydelse, men desto mer känslan de ger.

Jo. Idag har vi frossat i ljusdrottningen och hennes följe. Lussebullar, glögg och alla luciatåg som sänts på televisionen.

Oundvikligen tänker jag tillbaka till de otaliga gånger jag själv har stått i den där vita särken. Efter att först ha jagat halva stan efter ett nytt linne då man precis upptäckt att det förra blivit för kort.(Automatiskt resultat av att vara för lång för sitt lucia-linne är också att jag alltid fick gå näst sist i ledet. ) Och de röda banden som alltid tagit slut.

Jag minns de gånger vi stod och övade i skolans matsal och hur vi band kransar inne i textilslöjdsalen. Doften. Hur den 13:e var den enda dagen på hela året då det var helt okej att gå upp klockan sex på morgonen. Det var till och med skitkul!

Jag minns också hur vi lussade på ett äldreboende och fick oväntad hjälp av publiken. Hur jag fick kilovis av stearin i håret efter att ha gått med ljuskrona genom hela Ica Maxi.  Hur vi åkte Lions el-bil som ersättning för häst och vagn. Jag minns absolut luciatågen som kryddades med show, och hur vi på gymnasiet fick gåshud av oss själva när vi brände av fyrstämmiga sånger i kyrkan.

Idag var jag i Katarina kyrka och lyssnade på lucia-kören och fick rysningar på knäna. Luciadagen är något speciellt.

IMG_2849 IMG_2850

 

 

 

Andra Advent

Det luktar bränt. Och det är inte på grund av att det andra ljuset i advent vält och satt fyr på den gamla garntomten. Nej. Popcornen igår blev en svart sörja med aromer av det icke så ädla slaget att vakna upp till. Micropopcorn – det ska inte gå att misslyckas?

Det tog hur som helst död på saffransdoften som tidigare infunnit sig, sedan vi bakat både saffransbullar, saffransfudge OCH fudge med smak av mjölkchoklad och salta mandlar. Jag skulle kunna julbaka ihjäl mig. Nästan.

I fredags var jag på Nyhetsbolagets julfest. Och jag har en bruten lilltå. Den bröts dock inte på julfesten. Men väl i morgonstressen före. Det är galet hur den lille kan bulta.

Festen var väldigt mycket trevlig. God mat och mycket dans. Som en äkta firmafest. Den här höstens praktikplats måste gå till historien som den bästa. På riktigt.

IMG_2748 IMG_2751 IMG_2768 IMG_2787 IMG_2789 IMG_2798 IMG_2805 IMG_2806 IMG_2809 IMG_2811

December

Ja. Jag ställde klockan på 7.12 för att kunna se första avsnittet av årets julkalender. De första minuterna sågs i en suddig sömndimma. Men jodå. Jag har fina förhoppningar på 24 kul avsnitt. Jag råkar ju gilla Lundgren och Haag. Och de där klokaste minimänniskorna. Klockan ställs 7.12 imorgon också. Traditionen säger gammel-tv och inte något punkt se.

Och ja. Självklart äger jag en chokladkalender. Att leta efter rätt lucka, och smaka på tysk choklad innan frukost är barnsligt gott.

Och jajamen. Jag har ett datumljus, som just nu kämpar ner första dagen av december.

Och johodå. Ikväll har jag sjungit altstämman i diverse julsånger och lucia-arr.

Och första glöggen den dracks, och pepparkakan med ädelost åts, till The Holiday på dvd – den första söndagen i Advent.

Stämningen krävde att jag läste högt en vers jag lärt mig på dagis, om när första ljuset brinner och julen som snart står på… NEJ . Skoja. Det gjorde jag inte.

Jag tror minsann det är december. Och jag tror minsann jag njuter för fullt.

IMG_2722