Grå, fin helg.

Kladdkakans dag är som min andra födelsedag och ska självklart firas. Efter att ha scrollat bland de miljontals varianter som går att baka föll det på en alldeles vanlig hederlig kladdis, med ett hackat dubbeldajm i.  Och lyckat kladdig blev den. Så här dagen efter, när resterna blandas med äkta vispgrädde går det inte att inte drabbas av att det är ett helt år till nästa gång…

Första gråa helgen i November var ett faktum. Och det matchade de redan upphängda juldekorationerna på biblioteksgatan så mycket bättre än den tropiska oktober vi lyckligtvis fått uppleva. Den dova julmusiken som skulle kunna få mig att konstigt rynka på näsan och snusförnuftigt påminna om att det är veckor till advent, rätades ut i ett förnöjt leende.

Den varma hösten har gjort att jag inte för mitt liv kan förstå att det snart är dags för pepparkakor och glögg. När jag står och svettas i min relativt tunna höstkappa i november går det inte att inse att det snart ska sjungas Sankta Lucia. Men jag förbereder mig successivt för det som komma skall. Jag hämtade ut den beställda vinterjackan och sa högt,  vinter, jag tror jag är redo.

För vi konstaterade det. Amanda och jag, när vi njöt av en tonfiskburgare och chiliaioli på Nytorget 6 – skålade slappt i ett glas vin i den lyxigt hemtrevliga stämningen som infann sig under glas-ljuskronorna. Det är ganska mysigt med det gråa.

Så vi gick hem och åt kladdis, drack mer vin, tittade på Så mycket bättre och gav oss ut till en bar i natten igen. Mest för att vi kan.


IMG_2628 IMG_2632

IMG_2626

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s