Det liknar jul

Det var genom ett vitt Sverige jag färdades i lördags förmiddag. Det var ett ännu vitare Sverige när jag färdades tillbaka i söndags eftermiddag. En kort, men värdefull visit i mitt Kristianstad, i ett oväntat vinterland.

Min käre far hade premiär på ”Nu börjar det likna jul” med sitt Wizex. En julshow med snömaskin på scen och äkta snökristaller utanför fönstret. En julshow med svulstiga amerikanska julsånger, skickliga humorinslag och ett och annat överraskningsmoment. Allt i en juldekor som skulle få självaste Arne Weise att blekna.

Jag är så stolt, som bara en dotter kan vara.

Det bästa av allt. Pappa hade ingen aning om att jag skulle komma hem och vara med om hans premiär.
Men efter de otaliga gångerna som han alltid har varit där. Ville jag nu vara just där.

Och skivan är släppt. Wizex julskiva är ute! Så ”Nu börjar det likna jul”.

Lyssna på Spotify vetja!

spotify:album:6cH7gFE4lnHkp6kirVg70F

Grå, fin helg.

Kladdkakans dag är som min andra födelsedag och ska självklart firas. Efter att ha scrollat bland de miljontals varianter som går att baka föll det på en alldeles vanlig hederlig kladdis, med ett hackat dubbeldajm i.  Och lyckat kladdig blev den. Så här dagen efter, när resterna blandas med äkta vispgrädde går det inte att inte drabbas av att det är ett helt år till nästa gång…

Första gråa helgen i November var ett faktum. Och det matchade de redan upphängda juldekorationerna på biblioteksgatan så mycket bättre än den tropiska oktober vi lyckligtvis fått uppleva. Den dova julmusiken som skulle kunna få mig att konstigt rynka på näsan och snusförnuftigt påminna om att det är veckor till advent, rätades ut i ett förnöjt leende.

Den varma hösten har gjort att jag inte för mitt liv kan förstå att det snart är dags för pepparkakor och glögg. När jag står och svettas i min relativt tunna höstkappa i november går det inte att inse att det snart ska sjungas Sankta Lucia. Men jag förbereder mig successivt för det som komma skall. Jag hämtade ut den beställda vinterjackan och sa högt,  vinter, jag tror jag är redo.

För vi konstaterade det. Amanda och jag, när vi njöt av en tonfiskburgare och chiliaioli på Nytorget 6 – skålade slappt i ett glas vin i den lyxigt hemtrevliga stämningen som infann sig under glas-ljuskronorna. Det är ganska mysigt med det gråa.

Så vi gick hem och åt kladdis, drack mer vin, tittade på Så mycket bättre och gav oss ut till en bar i natten igen. Mest för att vi kan.


IMG_2628 IMG_2632

IMG_2626

Jävla jul. Underbar.

I veckan såg jag en förhandsvisning på filmen En underbar jävla jul, av och med Helena Bergström. Roberg Gustavsson och Maria Lundqvist i huvudrollerna. Edward af Sillén – manusförfattare (lite av en idol). En film jag trots rollistan inte hade några högre förhoppningar på.

För det första ska en eloge ges till Bromölla. Eller till Dalaskolan. Eller rakt av till Sofie som hörde av sig och frågade om jag ville hänga med. ”Du gillar ju jul”. Korrekt Sofie. Och så glad jag blev.

Biosalongen var i extas. Stämningen vara snarare en stand-upkväll på Berns. Ja, inte kändes det som en svensk långfilm på bio inte.

Och filmen var faktiskt hysteriskt rolig. Sedan om jag drogs med i publikens overkliga respons, kan hända. Men mitt tandkött var snustorrt av att a flinat i två timmar. Och jag var så lättad över att det inte var någon ”Tomten är far till alla barnen” vilket jag inte för mitt liv kan förstå att människor traditionstroget ser varje år. En julfilm som ger ångest?

En underbar jävla jul, var inte bara bra för att deras trädgård var överpyntad av juljus. Och att replikerna gav skrattsalvor. Det var för att den var nu. Den sa allt det där som ”man inte får säga”. Det var en jul med farmor, gayparet, den gravida vännen, systern, muslimen. Uppskruvad? absolut.

Men Maria Lundqvist. Människa så bra.

 

Nymolivet.

Direktsändning från kontrollrummet. Uppstigning 2.20 för att starta datorn 03.00. En kväll på Tyrol med Mamma Mia the party. En direktare en tidig morgon hos Florist-Johan tillsammans med Maria Forsblom.

Japp. En del av Nymolivet.

IMG_2574 IMG_2570 IMG_2588 IMG_2584 IMG_2590 IMG_2586 IMG_2611 IMG_2606

Min nya helgsituation

Jag har fått ett helt nytt perspektiv på helger. En helt ny relation till söndagar och en helt ny känsla inför en fredagskväll.

För första gången sedan jag var 14 år har jag helt planeringsfria, lediga helger. Genom åren har det varit fotbollsmatcher, det har varit extrajobb på caféet, på stormarknaden och på bageriet. Det har varit helger på teatern, det har varit helger i replokalen. I många år, gick jag veckor utan en enda ledig helg. En hel höst utan en enda ledig lördag, eller för den delen söndag. Då. Fine. Jag gjorde det jag älskade mest av allt! Önskade det vore annorlunda ibland, men för det mesta älskade jag det.

Nu. Jag är fri. Jag är ledig. Länge gjorde ovanan att jag inte visste jag hur jag skulle utnyttja en ledig söndag på bästa sätt. Nu vet jag hur en helt perfekt söndag är. Och det är när jag inte behöver prestera ett dugg.

Vad gör det med mig?

Jag blir förmodligen ganska lat och ganska bekväm. Men jag tror också det gör mig förbannat gott. Att återhämta mig har aldrig varit min prioritet. Med ett intensivt liv, en intensiv vecka – är  det nog så nyttigt att inte göra någonting.

Jag har alltid beklagat mig över att jag aldrig hunnit se de där filmerna, eller läsa de där böckerna. Inte läst artiklarna, eller reportagen. Och hur tusan skulle jag kunna det, när jag tillbringade i snitt fyrtiofem minuter hemma per dag?

Jag börjar inse det nu, och rättfärdiga att jag inte är ute och springer 90 minuter, innan jag ska luncha med en vän för att sedan avsluta med en föreställning på kvällen innan sminket ska tvättas av. Att landa i soffan med en bok är inte att vara lat i negativ klang. Det är att få en stund för sig själv, att bli lärd och allmänbildad.

Allt har sin tid. Söndagarna är min tid.

Och tydligen blir man klokare med åren.