När man väljer att köa för glass

Det kunde ha blivit Malmö. Det skulle ha blivit Österlen. Men vi hamnade i Karlskrona. Min och mammas roadtrip tog oss till Blekinge. Varför? Varför inte?

Vi strosade på stan och lyckades av en tillfällighet stöta på ”Nya skafferiet”. Snabbt bestämde vi oss för att vi var hungriga, efter att ha fått syn på den mysiga miljön och skylten om en paj- och delikatessbuffé. Jag blir liksom lycklig av det där. God, fräsch mat med det lilla extra. I en butik där du kan köpa med dig delikatesser så som ostar, prosciutto, marmelader och pestos.

Buffén bestod av kallskuret, potatissallad, pastasallad, diverse sallader, oliver, krämig blomkål, frukt, ostar och tre olika matpajer.

Tallrikarna fyllde vi till bredden och med ett leende som inte gick att dölja åt vi nöjda av vad som bjöds. När de var slut, tog vi en runda till. Mysigt.

Efterrätt, så klart. Efter några timmars spatserande på gågatorna och en genomgång av stadens numera urplockade rea gick vi för andra gången förbi en väldigt lång kö. En sådan kö som drar ögonen till sig och man undrar vad det är som kan vara så speciellt, att det får så många att ställa sig att köa?

Vi visste inte. Men plötsligt stod vi i den där kön. Bara av ren nyfikenhet. Vi gick på ”det måste ju vara något alldeles extra, om det lockar så många människor”. Det skulle visa sig vara ”Glassiären” en glassbar på torget. En glassbar som gjorde de största glassarna jag sett och med en liten specialare. Två kulor med mjukglass på toppen. Inget snåleri här inte.

I femtio minuter stod vi i kön för att få ett helt berg av glass med oss ut. ”En” kula dumle, en kula melon och vaniljmjukglass på toppen, som de gjorde en liten grop, eller en vallgrav av noisette-sås i. Glassen i sig var ingenting utöver det vanliga. Nej, snarare ganska medioker, men storleken och den fylliga mjukglassen var det som gjorde att folk vallfärdade till glassbaren. Barn kom ut med glassar större än hela ansiktet.

Så vi är väl ganska hånga. Herregud. Vi orkade ju verkligen inte äta upp. Ändå skulle vi ha den största! Den barnsliga förtjusningen av en megabauta glass!

IMG_2117

IMG_2115 IMG_2118 IMG_2119

IMG_2120

Välkommen lille vän

 

Så kom han äntligen. I raketfart. Käre lille Ivar. Som vi har längtat. Ja, hans föräldrar alldeles särskilt, men även vi, runt omkring som har gått bredvid bebiskulan.

Käre Ivar. Så liten, så pluttig. Och alldeles bedårande. Jag hade kunnat sitta med honom i min famn, för alltid och inte bry mig om någonting annat. Men jag var tvungen att lämna över honom till föräldrarna, som för övrigt är hur coola som helst. Vilken familj!
IMG_2111 IMG_2109

Källkritik, Hallå!

Tusentals delningar gör inte ett påstående sant.

Att det retweetas och gillas och sprids i raketfart betyder inte att det som står är rätt och riktigt.

Just nu sprids ett rykte på nätet att skaparen av Swefilmer riskerar 15 års fängelse. Upphovsrättsbrott ger max två år.

”Skaparen av Swefilmer riskerar 15 år i fängelse samtidigt som Hagamannen släpps fri 5 år för tidigt. Bra jobbat Sverige!” Har i denna stund retweetats på twitter 1703 gånger. Och den är helt tagen ur luften.

Var har källan till detta påstående fått detta ifrån?

”Det står lite överallt”

Tro fan det om dyngan sprids.

Tänk efter, tänk till. Källkritik. Källkritik. Källkritik.

Nu sitter folk i fikarum runt om i landet och diskuterar detta vedervärdiga. Hagamannen är vedervärdig, men det finns ingen relevans att jämföra hans straff med mannen som ligger bakom Swefilmer. Just för deras brott inte går att jämföra och just för att de därför inte straffas liknande heller.

IMG_2123

Hammar är bra.

Jag gillar ju att utnyttja dagen till fullo. Så att gå upp, ta en löptur, cykla till Hammar och mötas av tre vackra damer. En, mor med sina två fantastiska döttrar, pannkakslunch. Allt det. Innan jag ens börjat jobba. Då känner jag ”yeah”.

Kom glad i hågen till Hammar. Åh, det går ju så smidigt att cykla dit. Och så fort. Ah, lite lätt genomsvettig, för se, solen hade tittat fram. Flickorna Saga och Zara tog mig direkt med upp för trappan för att visa discorummet. Ner med rullgardinen och en knäpp på lampknappen och rummet badade i en ljusshow. Coolt.

Sedan var det ändå bäst att gå ner till köket och hjälpa mamma. Linnea hade stekt pannkakor som bjöds med nutella och banan. En säker lyckoträff. Och sedan pratade vi ikapp. Som bara vi kan. Om allt. Innan det var dags att cykla till tidningen för att jobba.

Då fick jag tampas med världens motvind. Utanför CSK stod jag helt stilla. Jag möttes av en vägg som inte ville släppa igenom mig. På nytt genomsvett. Men nu av på grund av en rejäl kraftansträngning. Jäkla Hammar ändå.

 

IMG_2085 IMG_2083 IMG_2084

Dubbel helg

För mig har det nyss varit helg. För mig har det blivit rosé en tisdag och matlåda på lördag. Den vedertagna helgen spenderades på redaktionen, med Tomas Ledin (och Mariette)-konsert, Barbie-samlarmarknad och kommunalt krismöte.

Min helg innebar något annat.

Tesse, hon har minsann skaffat sig ett hus. Tesse och Parke är nu officiellt husägare och jag fick äran att ta en titt i måndags. Den obligatoriska inflyttningspizzan åts på uteplatsen. Och det är ett helt fantastiskt hus de har fått tag på. Havsutsikt. Jag upprepar. Havsutsikt. Ja, jag är så glad för deras skull. Och min egen. Tänk, vad härligt att få hänga i villan.

Igår kände jag för att göra en utflykt. Så jag tog med mig min far, eller vi tog med varandra till Helsingborg. Vi finkammade Väla och strosade sedan i den mysiga stadskärnan och åt världens godaste (och största) fika på 50-talskrypinet Ebbas fik. En maffig brownie med jordnötsfrosting och där det inte snålades med grädden inte. Varför ska det?

IMG_2061 IMG_2069 IMG_2074 IMG_2075

Carola och minigolf

Jag säger att mamma tvingade med mig. Men jag var inte så svårövertalad. Inte Alexander heller.

Igår packade vi fikakorgen och filtarna och begav oss till Kronovalls slott för en konsert med Carola. Kanske hade vem som helst kunnat stå uppe på scenen och göra succé när kvällssolen går ner bakom träden och fullt av folk sitter utspridda på gräset med diverse delikatesser i fikakorgen. Stämningen på en utomhuskonsert är just fin. Och med ostar, jordgubbar och rosé kan man sitta där i gräset i närmast en evighet. Och på tal om ”Evighet”… Carola kanske inte kan bytas ut mot vem som hest. Carola är ändå Carola. Det märker vi ju. Även om vi står och gör oss lustiga över hennes predikningar. Hon sjunger oklanderligt. Och hon bjuder på sig själv. Och att få flera generationer att sjunga med. I alla låtar. Det kräver något visst. Att mina fingrar förfrös i mitten av juli är en parentes. Och slottet. Det kräver ett återbesök.

Foto 2015-07-16 23 17 37 Foto 2015-07-16 19 29 52
Foto 2015-07-16 21 11 48

Dagen före Carola var vi på en heldagsutflykt. Alexander, Mie, Filip och jag. I Alexanders tillfälliga vrålåk startade vi dagen med en frukostbuffé, vars utbud var en lätt besvikelse. Vidare mot Kiviks marknad. Den sprang vi igenom på högst fyrtiofem minuter. Det var, det gamla vanliga så att säga. Och då har jag ändå inte besökt marknaden på tre år. Men kanderade cashewnötter och mandlar i en naturfärgad pappersstrut fick följa med hem. Vidare till Åhus och Åhus beachhandboll.

Jag blir så imponerad av denna festival av internationell rang. Det är folkligt, det är sandigt och det är väldigt proffsigt. Jag minns alla somrar som vi sprang runt i ungdomens dagar och tittade på killar.. eller jag menar matcher…

Mot kvällningen blev det en uppgörelse på minigolfbanan i Yngsjö. Jag kom inte sist. Mer behöver vi inte kommentera. Grillning hemma hos Alexanders mormor och morfar fick avsluta kvällen. Så mysigt och så trevligt.


Foto 2015-07-15 15 24 27

Foto 2015-07-15 18 55 37

Nu, är det en jobbhelg som väntar.

 

 

Läs en bok om kärlek

Jag har läst en bok. En bok som får en att drömma drömmar om natten, som får en att kastas mellan hopp och förtvivlan i takt med att en vänder blad. En bok som tycks overklig. Men samtidigt så verklig. Som får en att fnysa åt den där kärleken. Men samtidigt hoppas. Den kära leken som vi alla vill leka. Men är osäkra på om vi kan? eller får vara med?

Panikbra, var ett uttryck jag använde någonstans efter sida 284. Panik, i att det bubblar över. Panik i att livet är orättvist. Panik som i ”LÅT DEM FÅ VARANDRA”.

Det är ingen världsomvändande bok. Men det är en panikbra bok om kärlek. Och om vår tid. Och om våra föräldrars tid. Hur synen på äktenskap har förändrats sedan min farmor gifte sig.

Jojo Moyes har länge legat stadigt på topplistorna med sina böcker. Det hade ju annars varit roligt om jag gjort en egen liten romanupptäckt här. Men det är många med mig som fått känna något, av denna, som de säger i magasinen…  bladvändare.

Foto 2015-07-14 11 39 09

 

 

Strax på g igen.

En förbannad feber och en än mer irriterande halsfluss har hälsat på. Man får dessvärre erkänna sig besegrad, när febertermometern visar rött och en inte kan svälja för att halsen har svullnat igen. Men nu äts det penicillin och jag ska vara tillbaka på banan imorgon igen.

Vad jag kunnat glädjas åt, är beskedet att Eurovision song contest kommer hållas i Globen. Det såg mörkt ut ett tag när det viskades om Linköping och jag vet inte var? Nu – Jag kommer kunna krypa hem. Typ.

Jag har hunnit beta av ett par filmer på Netflix. Jo, okej filmer, men ingen värd att nämnas, trots allt.

Lever däremot på de här favorittjejernas skratt, bus och lek. Familjen jag gladeligen fick hänga med en sommarkväll (innan jag blev liggandes i lodrätt läge). Noelia och Nova är de coolaste brudarna jag vet.

IMG_2030 IMG_2031

 

 

Och min nya grej. Islatte. Hemmagjord svalkande islatte. Ja, ni vet, lite kaffe, lite isbitar och lite mjölk. Sommarens grej. IMG_2034

Sommar i city

Vaknade 06.00 i morse och redigerade Bromölla-sidorna i Kristianstadsbladet i sömnen. Hur mycket jag än försökte, så snurrade bara kortkommandon och avstavningar i huvudet. Igår gjorde jag min första redigerings-dag i skarpt läge, och det var 10 timmar av totalt fokus.

Det har varit en fullmatad, men spännande helg. Reporter-Elin fick täcka av både Sommar i city, och tändkulemotorer (alltid lär man sig något nytt). Då Kristianstad bjuder upp till något som av en rest från Kristianstadsdagarnas forna dagar, mötte jag upp mina vänner efter jobbet. En helg som denna lyckas man få tag på en träbänk på en uteservering, en melodifestivalartist på Stora torg och en langos. Kanske är langosen den största behållningen. ”Skåningen” är jag löjligt förtjust i.


Foto 2015-07-03 23 40 47 Foto 2015-07-05 00 16 41 Foto 2015-07-05 00 16 50 Foto 2015-07-05 00 16 52 Foto 2015-07-05 02 14 13En suddig lördag. Tydligen.

Fantasi-reunion

Mitt första jobb fick jag 15 år gammal, efter att i nionde klass ha praktiserat på Conditori Fantasi. Jag hoppade in på helger och sommarlov. Sedan tog jag en sväng om Ica Maxi i Bromölla  i ett par år, innan jag var tillbaka på fiket på hörnet.

Resten vet ni ju. Resten är en enda lång kärleksförklaring till stället som var mitt andra hem i ett par år. Vilken ynnest det var att få arbeta med sina bästa vänner i ett familjärt företag.

Men vi är några stycken som kommit och gått. I torsdags samlades vi upp på ett gäng filtar i Tivoliparken. En fantastisk sommarkväll. Kycklingssallad, och jordgubbar och kära återseenden. . (Nästan) alla samlade. En gång fantasiare, alltid fantasiare.

I bakgrunden sjöng Timo Räisänen Ted Gärdestad inför en park fylld av brassestolar, picknickkorgar och solbrända Kristianstadsbor. En tackar.

Foto 2015-07-02 18 11 21 Foto 2015-07-02 18 13 52
Foto 2015-07-02 18 15 10 Foto 2015-07-02 18 47 39 Foto 2015-07-02 18 52 32 Foto 2015-07-02 18 55 29 Foto 2015-07-02 18 56 03 Foto 2015-07-02 19 08 17 Foto 2015-07-02 19 50 10

Bilder tagna av Linnea Ekström