Korvcafé och Österlen

 

 

Söndagar är som gjorda för utflykter. Det kanske inte Gud skulle sagt. Men jag säger det. Lillebror och jag gav oss iväg lagom vid lunchtid och sökte oss bort mot Österslöv. Från ingenstans dök det upp en vägskylt som pekade höger åt Sotnosens korvcafé. MINI coopern missade denna och fick vända. Plötsligt pekade skylten åt vänster och den lilla röda faran var på väg att missa den igen. Men till slut dök det upp längs grusvägen. Sotnosens korvcafé. En lantlig idyll. En mysigt inredd lada där gemytligt stod skrivet på väggarna. Denna dag erbjöd de krunch. Brunch med korv. Korvbrunch. Krunch. Jag och Oscar som bara hade påbörjat dagens kulinariska resa, valde att dela på en sådan.
Med facit i hand hade vi nog orkat trycka i oss en varsin.

Vackert upplagt kom det ut en planka med angusburgare, hjortkorv och fläsk. En käftsmäll i smaker. Nåja, kanske inte burgaren…men där känner vi numera till min kräsenhet. Till efterrätt fick vi ta varsin pinncrepe. Och det, det mina vänner var succé. En våffla på pinne innehållandes en kolakräm. Tänk dulce de leche. Till det grädde och hemlagade jordgubb- och citronsylter.

Ett kärt, familjärt ställe, fyllt av delikatesser och unika korvar att köpa med hem. Vilket Oscar med glädje gjorde. Sotnosens korvcafé. Jag rekommenderar.

Efter det, åkte vi och hämtade upp Linnea som hade jobbat färdigt, och körde ner till vackra Österlen. En glass i hamnen, eller en sillamacka, för den som orkade avnjuta en sådan. Lugnet i den nu strålande solen var så harmoniskt. En runda till Simrishamn, mest för att ta en titt på den ståtliga villan eller låt säga herrgård, palats, som farmor och farfar bodde i när jag och Oscar var mindre. Det huset skulle man allt vilja ha.

Vidare till Stens huvud, en tur till stranden och sedan, dagens andra mål. Matmål, och färdmål. Fridens på Österlen. Vid vägs ände finner man ett mysigt litet hus, med en somrig veranda och en underbar trädgård. De gör de godaste stenugnsbakade

surdegspizzorna du kan tänka dig. Personalen får en att känna sig som hemma och innan man gått därifrån, har man fått morsa på Peter som står vid ugnen och diskuterat hattar och orange mopeder med servitören. En idyll. Och en pizza utöver det vanliga.
Foto 2015-06-28 14 28 18 Foto 2015-06-28 14 32 31 Foto 2015-06-28 14 37 29 Foto 2015-06-28 14 37 35 Foto 2015-06-28 14 52 49
Foto 2015-06-28 18 39 54 Foto 2015-06-28 18 41 33 Foto 2015-06-28 20 11 27 Foto 2015-06-28 20 11 37

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s