Korvcafé och Österlen

 

 

Söndagar är som gjorda för utflykter. Det kanske inte Gud skulle sagt. Men jag säger det. Lillebror och jag gav oss iväg lagom vid lunchtid och sökte oss bort mot Österslöv. Från ingenstans dök det upp en vägskylt som pekade höger åt Sotnosens korvcafé. MINI coopern missade denna och fick vända. Plötsligt pekade skylten åt vänster och den lilla röda faran var på väg att missa den igen. Men till slut dök det upp längs grusvägen. Sotnosens korvcafé. En lantlig idyll. En mysigt inredd lada där gemytligt stod skrivet på väggarna. Denna dag erbjöd de krunch. Brunch med korv. Korvbrunch. Krunch. Jag och Oscar som bara hade påbörjat dagens kulinariska resa, valde att dela på en sådan.
Med facit i hand hade vi nog orkat trycka i oss en varsin.

Vackert upplagt kom det ut en planka med angusburgare, hjortkorv och fläsk. En käftsmäll i smaker. Nåja, kanske inte burgaren…men där känner vi numera till min kräsenhet. Till efterrätt fick vi ta varsin pinncrepe. Och det, det mina vänner var succé. En våffla på pinne innehållandes en kolakräm. Tänk dulce de leche. Till det grädde och hemlagade jordgubb- och citronsylter.

Ett kärt, familjärt ställe, fyllt av delikatesser och unika korvar att köpa med hem. Vilket Oscar med glädje gjorde. Sotnosens korvcafé. Jag rekommenderar.

Efter det, åkte vi och hämtade upp Linnea som hade jobbat färdigt, och körde ner till vackra Österlen. En glass i hamnen, eller en sillamacka, för den som orkade avnjuta en sådan. Lugnet i den nu strålande solen var så harmoniskt. En runda till Simrishamn, mest för att ta en titt på den ståtliga villan eller låt säga herrgård, palats, som farmor och farfar bodde i när jag och Oscar var mindre. Det huset skulle man allt vilja ha.

Vidare till Stens huvud, en tur till stranden och sedan, dagens andra mål. Matmål, och färdmål. Fridens på Österlen. Vid vägs ände finner man ett mysigt litet hus, med en somrig veranda och en underbar trädgård. De gör de godaste stenugnsbakade

surdegspizzorna du kan tänka dig. Personalen får en att känna sig som hemma och innan man gått därifrån, har man fått morsa på Peter som står vid ugnen och diskuterat hattar och orange mopeder med servitören. En idyll. Och en pizza utöver det vanliga.
Foto 2015-06-28 14 28 18 Foto 2015-06-28 14 32 31 Foto 2015-06-28 14 37 29 Foto 2015-06-28 14 37 35 Foto 2015-06-28 14 52 49
Foto 2015-06-28 18 39 54 Foto 2015-06-28 18 41 33 Foto 2015-06-28 20 11 27 Foto 2015-06-28 20 11 37

Trolldalen

Ut i Degebergas skogar skulle vi. Förbi idrottsplatsen och ner i dalen. Trolldalen. Vad skulle vänta?  Allt jag visste, var att jag inte skulle ta mina sprillans nya vita tygskor på mig, eller den nya skira kavajen. Grejen med årliga dansen i Trolldalen är att det är härligt lantligt, guld och gröna skogar. Kylväska med alkohol och pringles och lövad dansbana.

Extra kul var det att det var Wizex som stod för underhållningen och att vi var i mina kära vänners hemtrakter. Det blev en otroligt lyckad kväll.

För det är härligt när farbror, farbrors kusin, storasyster och lillebror hänger på samma ställe. .När alla generationer träffas och har roligt tillsammans. När en tradition får leva vidare och låta Linnea och Elin kan minnas hur de som barn sprang runt och lekte i skogen bakom scenen och nu återkomma för att ta en bugg på dansbanan. Keps och väst, eller långklänning och platåskor. Alla får plats.

För mig var det alltså Trolldalen-premiär, men jag kunde ändå ta del av den speciella stämningen. Och jag kan jämföra det med de gånger jag följt med på pappas spelningar. I Kulla Rörum, eller för all del när vi var på Venestadsdansen. Logdans på landet är ganska unikt. Något att både fnysa åt och fullkomligt hänge sig åt.  Inget man vill ägna sig åt dagligen. Men jag anser det viktigt att de här tillställningarna, skapade av ideella krafter, finns kvar. Foto 2015-06-27 19 57 20 Foto 2015-06-27 19 57 40 Foto 2015-06-27 19 58 18

 

 

Babyshower

Så har jag upplevt mitt livs första babyshower. Detta amerikanska påhitt, som faktiskt är väldigt rart. Mie och Johanna ska innan sommaren är slut ha levererat varsitt mirakel. Två pojkar ska komma till världen. Och det ville vi fira.

Emma hade ordnat allt så fint. Och utan deras vetskap stod vi plötsligt ett helt gäng utanför Johannas port, med blöjtårtor, marängtårta och diverse babyattiraljer.

Det är så roligt att överraska, och få se chocken i de överraskades ögon. Spänningen inför, och den där paranoida känslan, ”men tänk om de sett mig cykla, hit, och fatta alltihop” – som om de skulle kunna räkna ut en noga uttänkt plan. Nej. Det hela blev helt enkelt väldigt lyckat.

Och nu längtar vi så efter era pojkar, Johanna och Mie. Ni kommer bli två fantastiska mammor!

Foto 2015-06-26 18 56 19 Foto 2015-06-26 18 56 38

Standard

Jag har blivit en lunch-människa. En lunchare. En som bokar in luncher. Varje dag. Typ. Det nyöppnade Le croissant har pinsamt nog besökts fyra gånger redan. Jag har i princip bara ett par rätter kvar att smaka från menyn.

Det blir väl så när kvällarna spenderas på redaktionen. Lunchen har blivit mitt nya kvällshäng.

Och morgnarna. Morgnarna är mina. Jag sover sådär lagom länge. Inte för lite, inte för mycket. Äter en lång frukost. Ofta är pappa hemma som sällskap. Massor av kaffe, massor av jordgubbar, färska blåbär. Ofta en smoothie som pappa slängt ihop. Ofta en löptur, eller en lång promenad efter det. Gärna med gårdagens sommarpratare i öronen. David Batras från i söndags. Lyssna på det! Bara gör det.

Igår mötte jag upp Frida, Johan och lilla Valle, för en tur på stan. Och jag blir lika fascinerad varje gång jag möter den lilla stjärnan. Nu springer han runt i stans galleria som om han ägde världen. Och det gör han ju. Typ. Efter sommaren börjar han förskolan och jag, fick intresserat ta del av vilken typ av regnplagg som är bäst för denna aktivitet. Det är tur man har vänner som har små knoddar. Jag kommer vara expert den dagen det är dags. Galonsbyxor eller ej? jag vet!

Nu ska jag ge mig ut på en löptur och lyssna på utrikeskorrespondeten Therese Christianssons sommarprat från igår. Sedan ska jag möta upp Linnea för en lunch. En ganska härlig, numera, standarddag helt enkelt. Eller inte alls. För kvällen ska inte spenderas på redaktionen.

Foto 2015-06-22 14 11 25

 

Regn. Vi vet.

Det var ju för väl att man inte idiottränade inför beach 2015, då det inte ser ut att bli någon. Jag är inte den som är pessimistisk. Aldrig. Nej, jag tog i, jag tror visst att vi får sommar. Kanske inte den hetaste juli vi har varit med om, men klart vi får en sommar. Och jag har så fullt upp ändå, så jag orkar inte bry mig så mycket över det dåliga vädret. Men visst.. visst fasen är man trött på det dystert gråa, och de hänsynslösa skyfallen.

Istället passar jag  på att äta jordgubbar i massor. På mackan, i filen och till vaniljglassen. Jordgubbar smakar sommar.

Jag och pappa lyckades dessutom träffa in två uteserveringar igår innan regnet kom.
Kvällens grillning med Alexander, Lova, Mie och Filip var däremot av det blötare slaget. Men ett paraply och dukning inomhus och inga problem. Man är ju så van. Vi hade inte räknat med någonting annat. Och man är väl för trött för att prata om eländet..

Nu försvinner jag in på redaktionen i två dagar och sköter kvällswebben på bladet. Spännande.

Foto 2015-06-23 14 45 37 Foto 2015-06-23 18 49 24 Foto 2015-06-23 18 49 31 Foto 2015-06-23 20 08 57

 

Midsommar och jobb

Min första vecka på bladet är strax över. Det har varit invigning av cykelbana, coolt möte med Ametist och regnigt midsommarfirande.

Lite det här har jag sysslat med…

IMG_1884Webb-tv från midsommarfirande i Fårabäck.

http://www.kristianstadsbladet.se/kristianstad/i-faraback-rar-inte-regnet-pa-traditionerna/

Det gjorde inte alls så mycket att jobba hela midsommarafto. Jag fick liksom fira ändå. Med trevliga människor som trotsade regn och hagel och reste midsommarstången och sjöng glada sommarsånger. Dessutom, när mitt pass var avslutat vid 21.00 hämtade Mie upp mig och jag åkte på trevligt midsommargille hos Emma och Tobbe. Man kan väl säga att jag kom lagom till jordgubbar och sedermera natta-korven. Mycket trevligt.

Dessutom hade mamma ordnat den ultimata matlådan att ha med sig till redaktionen på midsommarafton. Jag råkar älska matjesill, nypotatis, gräddfil och gräslök.

Foto 2015-06-19 18 24 12

 

Mini!

 

 

De här två nissarna har jag längtat efter. Det känns så fruktansvärt lyxigt att få ett sms på morgonen av sin bror, som undrar om vi ska ta en lunch innan jobbet. Så enkelt. Så fint.

Och de där två har dessutom gått och blivit bilägare. Inte till vilket fordon som helst utan en röd MINI Cooper. En drömbil.. Oscar körde en runda med mig och visade alla finesser och var snäll nog att låta mig köra ett par varv på den inhägnade parkeringen. Vilken bil. IMG_1881 IMG_1882 IMG_1887 IMG_1894

Ringaren i Notre Dame

Då jag är uppvuxen med Disneys filmer, var det stort att få se Notre Dame på riktigt. Live. Otecknad. Så när jag kom hem från Paris var jag tvungen att se filmen Ringaren i Notre Dame från 1996 och återuppleva den igen.

Jag slogs direkt av hur tidlös och högst aktuell historien är, ursprungligen skriven 1831 av Victor Hugo och tecknad och omarbetad av Disney 1996. En obehaglig människosyn som på en gång kändes för brutal för ett barn, ända till jag insåg att varken barn eller vuxna kan blunda för budskapet. Jag mindes det inte så. Inte att jag skulle få ont i magen av hur utsatt Quasimodo är, som sedan barnsben fått höra att han inte är någonting värd. Han är ful och otillräcklig. Brutalt.

Filmen belyser ett utanförskap, en okunskap och en ondska, gestaltade i den otäcka Frollo,  zigienarflickan Esmeralda och Quasimodo, kyrkoklockringaren

Filmen ses idag, 9 år senare, med något andra ögon. En större förståelse.

Och låten Esmeraldas bön är så otroligt vacker.

Jodå.

Ja. Jag erkänner. Jag såg hela prinsbröllopet. Och en del av reprisen. Och utmarschen till ”Joyful Joyful” om igen, Jag såg prinsens tal och Sofias överraskningskontring. Bilder på när Silvia sjunger i låtsasmikrofon till Avicci och när kungen släpper loss efter bröllopsvalsen. Jag såg dem skära upp tårtan och googlade på innehållet. Jag kan inte hjälpa det. Jag kan inte låta bli att litegrann älska denna bröllopshysteri.

Mie hade målat svensk flagga och hängt upp sverigetröjan. Vi gjorde vad vi kunde helt enkelt.

IMG_1873