Carola äger. Faktiskt.

Det går inte att låta bli att bli golvad av Carola. Igår intog hon Gröna Lunds scen, med ett sjuhelsike till band, där Charlotte Centervall ska nämnas.

Det är något med alldeles visst med Carola. Det är verkligen det. Hennes stjärnstatus, för att inte säga legendariska ställning i Sverige är självlysande. Vare sig ni vill eller inte. Det blir ofrivillig gåshud när gamla hits radas upp efter varandra och barndomen passerar revy. Det coola är att det mer korrekt är mammas barndom som utspelar sig. Och jag skulle inte bli förvånad om mina framtida barn, kommer veta vem Carola är. Jag skulle gissa att även de sjunger med i ”Hej Mickey”.

Jag väntade mig en energi likt den ”kasta-blomkruka-på-skansen”. Och den närmade sig den, men var nog aldrig riktigt där. Det var en mer kontrollerad spelning. Och predikningarna strax efter halvtid… jag antar att man får dem på köpet.

Säkert är att publiken älskar Carola. Ung som gammal.

Foto 2015-05-27 20 18 30 Foto 2015-05-27 20 23 03
Foto 2015-05-27 21 09 25

Annonser

Dubbelvinst!

Jag har just upplevt bästa tänkbara helg. En vinnande sådan. Kanske den genom tiderna mest lyckade helger. Faktiskt.

Den började med en tågresa, tillsammans med Cissi, som skulle vidare mot Halmstad. Allt var frid och fröjd tills vi inser att killen som sålde frukostpaket till oss på centralen missat att ge oss sugrör till apelsinjuicen och stoppat ner två ägg och kaviar-mackor trots att jag bett om en med ost. Jag närmast hatar kaviar. Men om vi bortser från den parentesen, så kom vi lyckat fram till ett soligt Göteborg, där jag mötte upp Filip, Mie och Alexander som tagit bilen från Skåne. Äntligen var vi samlade.

Ut på stan, en solig uteservering och den obligatoriska räkmackan, med handskalade räkor. Är man på västkusten, så är man. Vi satt i solbrillor och tischa medan  de runt 60 000 lätt galna människorna sprang Göteborgsvarvet. Det gjorde staden lätt svåråtkomlig, men också väldigt trevlig.

Efter en trevlig middag på stan landade i vår svit. Ja. Ni läste rätt. Vi hade bokat en svit. Med soffagrupp, divan, gigantisk dubbelsäng och ett superställe för häng. Där såg vi med glädje Sverige gå om Ryssland i omröstningen och Måns ta hem hela Eurovision. Han vann! Och utan att ha lyft ett finger blev jag så löjligt stolt! Shit vad bra vi är! Eurovision-biljetten nästa år kommer bokas. Var så säker.

Sedan. Sedan blev det söndag och hotellfrukost. Utan nutella. Typiskt. MEN pannkakor! Vi tog oss in på Liseberg och försökte oss på att vinna på chokladhjulen utan framgång. Vi åkte en enda karusell. Helix. Bergochdalbanan som byggdes för ett par år sedan, och som Iversen inte hunnit prova. Jag kan säga att jag likt en sockerstinn fyra åring kom tillbaka överexalterad och skakad över vad jag just varit med om. Karusellen hade allt. Fart, överraskningsmoment och loopar. Och en Alexander som skrek hysteriskt bredvid.

Sedan. Sedan var det dags för det vi kommit till Götet för. IFK Kristianstad skulle spela SM-final i Skandinavism. Och nu vet vi alla hur det gick. DET GICK SÅ IN I HELSIKES BRA!
Matchen var en pärs. Olidligt spännande. Men oj, så mäktigt att sitta med orange tröja och se dem höja bucklan under konfettiregnet. Vi är så värda det. Och märk väl, att jag även här väljer att ta åt mig en del av äran.

Hade det inte varit för att tåget hem varit en timme försent och en lätt panikartad upplevelse när kära Cissi, på grund av elfel på sträckan från Halmstad höll på att missa vårt sista tåg till Stockholm. Så kan man ju inte annat än le åt denna framgångens helg.

IMG_1526

IMG_1528 IMG_1531 IMG_1536 IMG_1540 IMG_1542 IMG_1544 IMG_1550 IMG_1555 IMG_1557 IMG_1560 IMG_1574

 

När ett liv släcks

Att det kan vara så sorgligt, men fint på samma gång. När ett liv släcks. När det känns fel, men ändå på något sätt rätt.

Jag är så tacksam, för att du fick somna in med dina närmaste omkring dig. Att du fick leva ett långt och förhoppningsvis innehållsrikt liv. Att du, innan det var för sent, fick somna in. Innan det onda fick ta över allt för mycket.

Jag är tacksam för de minnen jag har av dig. Alla fina minnen. Som jag fnyser, skrattar och njuter av. Som när du kom cyklande på den röda cykeln. När du stannade och åt grillad korv. När du kom och bakade pepparkakor med oss.

Det är en lenande olustig känsla. En som gör ont, men samtidigt tröstande.

Gamlamormor. Sov gott.

Salo är tillbaka

Som jag väntat. Som jag längtat. Känslan när jag ser ett vadderat kuvert på hallmattan och inser  vad som finns i är precis samma känsla som när jag var 12 år och rev upp paketet med The Ark-skivan och sprang till cd-spelaren. Första tonerna satte sig direkt på gråtkanalerna.

Det är något visst med att köpa en hederlig CD. Och framför allt är något alldeles visst att få höra Ola Salo igen. Nytt färskt, fräscht, kokande material av mannen som gör musik bara för mig. Coolt. Jag vet. Men så är det.

Och han skulle förmodligen kunna sjunga på serbiska och hitta mig ändå. Dels, för att hans melodier talar för sig själv, och dels för att jag redan är fast.

En recension kommer inte vara objektivt möjlig. Wilderness, är sagolikt mystisk. Och alldeles jättebra. Två genomlyssningar är gjorda.  Och tischan är typ den snyggaste jag sett. Den kommer bäras med stolthet.

Foto 2015-05-20 15 26 24

 

Måndagsfrappe

Det är sällan det blir så oväntat rätt.

Jag gav mig ut på fotografsafari idag. Jag ville fotografera, men jag hade ingen fullständig tanke om vad. Jag gav mig ut lite på chans med min kamera hängandes redo runt halsen. Uppmärksamt knäppte jag av bilder där jag fick en bra känsla. Eller ingen känsla, i försök att lära mig hantera min kamera. Våga släppa auto-knappen och hitta mitt eget fokus. Byta fokus.
Jag provade. Och fann mig själv tycka det var otroligt roligt. När jag tog kontroll över kameran och kunde känna tillfredsställelsen över en bra bild. Dock, lyckades jag inte hitta några vidare bra motiv, trots min jakt genom stan. Jag ville inte tränga mig på och fota människor, utan att själv veta varför jag ville fota dem. Så jag såg det hela, istället som en ren fotolektion.

När magen kurrade, gick jag till det nyöppnade Starbucks på hamngatan. De hade happy hour på Frappuccinos. Jag ställde mig i kön i tron att jag skulle köpa en kaffe och gick därifrån med en kaloribomb.

– Ehm, de här frappuccinos.. hem, jag är lite nyfiken.. vilken är typ, godast. ?

– Gillar du choklad?

–Ehm? JA.

Expediten tyckte jag skulle ta en mocca, med dubbel shot espresso och mörk choklad. När jag sa att jag inte ville ha så mäktig dryck, sa hon att det fanns ett lättare alternativ vilket skulle det betyda att de tog bort grädden.

– Men man ska ha grädde va?

– Det ska man, svarade hon.

Och med mitt nyinköpta magasin ”Vi” för 69 väl värda kronor satte jag mig i en soffa och kunde helt och hållet njuta av spännande reportage och en utomordentligt god Frappe, som jag tack vare happy hour kunnat införskaffa till halva priset. Totalt oväntad, men desto härligare lyx denna måndag.

Ska tilläggas att jag skrivit klart en krönika och tagit en löprunda i duggregn denna förmiddag. Mest så man inte får för sig att jag bara ligger på latsidan.

Foto 2015-05-18 16 38 52

Måste-se-filmer-listan

Två filmer på min måste-se-innan-jag-dör lista har nu skådats. En lista som skrevs under ett söndagspass på Brunkans då mina kollegor utbrast ”VA? har du inte sett den” ungefär 29 gånger.

Eller okej, jag har sett 1,5 film. Pulp Fiction.. Förlåt, men jag kunde inte förmå mig att se klart den.. Är jag förlåten? Jag stod nämligen inte ut, mest på grund av tristess. Älskade öppningsscenen.. men tappade handlingen allt mer eftersom.. . Dansscnen är dock 10/10. Travolta är guld.

Däremot. Se7en. Vilken rulle. Vilka skådespelare. Vilken story. Jag vet. Alla tycks ha sett denna – alla utom jag. Och att jag var fem bast när den kom ut tycks inte vara en bortförklaring då mina yngre vänner sett den. Grym film verkligen. Även om jag anade slutet och satt och kisade och höll andan, i en sista förhoppning att jag inte skulle ha rätt. Men det hade jag.

Nästa film på listan, kan bli There will be blood. Är den bra?

Bubblar

Jag har så fina människor omkring mig att jag bubblar över. Som när glaset är för litet, eller skummet fortsätter växa utan kontroll. Vad vore jag utan er?

Ännu en fin helg är till ända.

Om någon skulle be mig rekommendera en restaurang i Stockholm, vet jag nu vilken. Sardin vid Nytorget. Ett litet mysigt krypin med franskinspirerande tapas. Smakupplevelserna överväldigade mig. Lax i tryffel-mayo. Getostfritters i hallonchutney. Unika kombinationer, spetsdukar och otroligt trevlig personal. På grund av den minimala ytan gäller det dock att vara snabb för att få bord. Vi hängde på låset, och tur var väl det. Amandas födelsedagspresent tillfredsställde oss alla.

Och det är med en märklig känsla jag konstaterar att jag har gjort mitt sista pass på Brunkebergs bageri. Detta, på grund av nya journalistiska äventyr som gör att jag inte hinner med brödjobbet. Även om jag inte förstått det än så är det faktiskt en epok som tar slut. Jag har, sedan 15 års ålder haft ett extraknäck i café-branschen. Jag har gjort otaliga kaffe och mättat oräkneliga magar. Nu. Nu ska jag ge mig ut i den karriärsvärld jag bestämt att jag vill verka i. Hur det ska gå, får vi se. Men jag lämnar in förklädet och tryggheten med den.

Efter jag checkat ut tog vi oss till Trädgården denna köldslagna lördagskväll. Och oj, så trevligt vi hade det. Jag vågar inte säga hur många timmar vi fördrev där inne. men det var som om tiden inte fanns. Som om vi dansade oss förbi den.

Fyra timmars sömn sätter däremot sina spår. Varför bara fyra? det undrar jag också. Men tydligen tyckte någon del av mig att det räckte, medan resten av mig frustrerat undrar varför?

Det var iallfall dags för fler kulinariska upplevelser. Jag fick, av min kära Thomsson, en söndagsbrunch i födelsedagspresent. Och idag var det dags att förtära den. Det är nästan fånigt hur lycklig jag blir av mat. Brunch i synnerhet. En buffé uppdukad för oss med de mest utsökta livsmedlen du kan tänka dig. Vi var i himlen. Dock, lätt oroade över hur vi skulle orka med allt. Så vi åt intelligent. Lämnade kvar halvor av sådant vi kan få tag på hemma och tog dubbelt av goda ostar och amerikanska pannkakor.

Det började med en runda med bagels, brie, lax, cream cheese, kyckling, kall potatissallad, råbiff, sill och färsk frukt. Vidare en runda till det varma köket, med revben, scrambled eggs, bacon, majskolvar och amerikanska pannkakor med grädde, sirap och blåbärssylt (!) och som om det inte vore nog fanns en efterrättsbuffé med pannacotta, chokladmousse, blåbärspaj med vaniljsås, hemmagjorda fudge, kakor och choklad. Vi hade bestämt oss för att rulla ut, och jag tror bannemej vi lyckades.

IMG_1431 IMG_1432

Foto 2015-05-16 20 01 59Foto 2015-05-16 20 02 36Foto 2015-05-16 20 02 53IMG_1482
Foto 2015-05-17 14 52 23Foto 2015-05-17 14 09 02Foto 2015-05-17 13 38 03

 

Urban Cone

Igår, efter en hel dag på ”kontoret” möttes vi upp med bubbel och brie på telefonplan, i Amandas nya mysiga lya. Till söder tog vi oss och efter en cosmopolitan som inte smakade som en cosmopolitan (Inte för att jag är säker på hur en cosmopolitan smakar, men däremot säker på att den inte smakar tranbärsjuice, enbart.)  ställde vi oss i kön till Debaser Medis. Det hade kunnat vara okej, om inte himlen öppnat sig och vi var fyra personer som trängdes under ett paraply som hopfällt får plats i en handväska. Mysigt i och för sig, men blött. Ett par minuter efter 23, fick vi komma in och då, lyssna på Urban Cone.

Urban Cone. Ett upcoming band som spelar indiepop/rock  med en skitig och cool energi. Jag blev superimponerad och tänker idag fortsätta lyssna på deras nysläppta album ”Polaroid memories”. Såg att de varit med i nyhetsmorgon för bara ett litet tag sedan, så checka in det här. Och för guds skull, håll ögonen på Urban Cone. I sommar hänger de på scenerna i USA.  Snart vet alla vilka de är.

http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=3177569

IMG_1419 IMG_1422

Kristianstad i Stockholm

Igår var det en otroligt bra dag att vara från Kristianstad på.

IFK Kristianstad slog nämligen Ystad i den fjärde semifinalsmatchen och är nu i final. Så enkelt. Jag känner doften av Göteborg. Jag känner doften av guld. Nästa helg åker jag från mitt håll och Alexander, Mie och Filip från sitt håll och så möts vi i Götet för att se IFK ta med guldet hem till Skåne. Peppen finner inga gränser. (en svit är bokad och kan också vara en stor del av peppen)

Dessutom. Slutsignalen hade knappt hunnit ljuda när jag befann mig på Maskineriet och lyssnade till Kristianstad. Emma Essinger hade tagit med sig sin saxofon och sitt band och rev av några låtar. Hon är cool. Hon är bra. Jag och Maria hade en riktigt fin kväll, innan vi försvann hem i regnet igen.

Heja Kristianstad.

IMG_1410 IMG_1411
IMG_1416

 

Min morgon

Min väg till skolan är utomordentligt vacker. Åtminstone de dagar då ljuset faller på de vackra fasaderna och jag slipper paraply. Jag är urdålig på flora och fauna och ska inte ens försöka mig på att kasta ur mig vilken typ av träd jag går förbi. Men när vita små blommor regnar ner på mig en solig Stockholmsmorgon, och jag har min trenchcoat, mina våriga platå-gympaskor och min bruna skinnväska över axeln, proppad med en chevre-sallad och min laptop – Då känner jag att jag har något bra på gång. Den 12 minuter långa promenaden till skolan är faktiskt en favoritstund på dagen. Det är morgonljus, morgonlugn, morgonenergi och jag sätter lurarna i öronen och lyssnar antingen på någon smart pod eller något mästerverk till musik. En perfekt start på dagen.

Idag hade vi en skriv-workshop med temat sinnesbruk och jag blir lite förundrad över att vi inte fått göra mer sådant tidigare i utbildningen. Skriva med tidspress, men utan krav. Skriva fritt och fantasifullt. Få sätta fart på sitt eget språk.
Jag skulle kunna bli låst av den här typen av övning. Jag skulle kunna strejka. Men tryggheten i det där klassrummet gjorde dessa timmar väldigt befriande. Jag har aldrig diktat och plötsligt satt jag och åtminstone försökte dikta på tio minuter, och läste sedan upp mitt ”alster” för mina kamrater. För några år sedan hade det bara varit läskigt.

IMG_1405 IMG_1406