Vår dag. Vårdag.

Internationella kvinnodagen. En dag som inte borde behövas, men som dessvärre fortfarande behövs. Heja kvinnor. Alltid. Alltid.

Våren. Vår vår är här och årets första latte på en uteservering är uppdrucken. Jag har gått med ett enda stort leende på läpparna hela dagen. Det var inte bara de kisande ögonen som lockade upp mungiporna – nej, det går inte att ha några bekymmer när graderna pekar upp emot femton grader för första gången efter en vinter med dunjacka. Man kan inte ha några bekymmer när solen går ner runt halv sexsnåret i en pärsikofärgad solnedgång. Just där och då, känns ingenting jobbigt. Den första solen kittlar, den första vårluften förfriskar. För det var nämligen ett annars tungt huvud som gav sig ut på gatorna idag.

Igår firade vi nämligen Sandra som fyllde 25. Hon bjöd in till Cava and cake. Reglerna var enkla. ”Du tar med dig Cava, jag fixar tårta”. Och så blev det. En otroligt fint ordnad kväll, med massor av härligt folk.

Under en timme tog vi paus från vårhysteri och såg vår tredje dokumentär och avslutning på årets dokumentärfilmsfestival, Tea time. Ett gäng karismatiska och aningen konservativa kvinnor har setts en gång i månaden i över 60 år på te-bjudning. En närmast helig stund där de diskuterar högt och lågt och framför allt en historisk förändring i Chile. Synen på en kvinnlig sådan och genast kände vi att vi knöt ihop säcken på den internationella kvinnodagen. Charmig film.

IMG_0869

 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s