Födelsedag

Så rullar tåget igen. Tillbaka, åt andra hållet. Andra sidan den helg jag sett fram emot. Och jag gör det fylld av kärlek. 

25 år. Nästan för stort för att ta in. Och samtidigt så självklart. När jag var liten trodde jag något helt annat om 25. ”När jag blir 25.. om evigheters evigheter.. då är jag vuxen. Man, barn, villa och Volvo.” Riktigt så ser det inte ut. Men jag är tillfreds. För jag är precis där jag vill vara i livet. Hungrig för mer. Tacksam för det jag har. 

Pappa skulle inte vara hemma i helgen. Han skulle spela i Danmark både fredag och lördag. Vi skulle inte ses förrän söndag. Pappa brukar alltid spela dragspel när jag fyller år. Oscar tog över den biten och kunde iallafall halva ”ja må hon leva”. Mamma frågade om det gick bra om vi väntade med själva presenter-på-sängen-grejen tills pappa var vaken så han fick vara med via FaceTime. Självklart! 

När vi ätit en lång och god frukost ringde pappa via FaceTime. Jag blev så glad av att se honom. Precis när jag frågar var i Danmark han är, han har ju halsduk på sig? Då hör jag hans röst i hallen. Han är… Hemma!!? Lördagens spelning hade blivit inställd och jag fick ha pappa hemma på min födelsedag. En oslagbar present. 

Sedan.. Öppnade jag ett stort guldigt kuvert med det vackraste kortet jag skådat prytt av Eiffeltornet i ett romantiskt sken. Med mammas skrivstil stod det att jag skulle få åka till Paris. Paris!!

Hela familjen samlad. Kinamat-lunch. Sedan. Sedan kom mina vänner. Mina fantastiska vänner. Bara att jag fick krama om dem allihop och ha dem under samma tak var nog. Sedan att de överraskar med en nespressomaskin är en annan femma. Och Matildha, Tesse och Frida och jag. Järngänget, vi har redan bokat allas vår 25-årspresent. Vi, som alltid varit vi, ska i april åka på spahelg. Hur fantastiskt?

Nej, det var helt enkelt underbart att ha dem där, när jag skulle gå igenom min 25-årsdag. Släkten. Den fick jag träffa idag. Och då fick jag ha alla runt samma bord igen. Och vi såg Johan Olsson ta ett imponerande brons i femmilen. Hela klanen Iversen-Björkgren stannade upp med kaffedrickandet. Kolatårtan satt som en smäck efter det. 

Så jag. Jag är bara helt överväldigad efter en helg hemma, hemma. Med dem jag tycker allra mest om. 

Och jag. Jag har haft så trevligt att jag inte tagit en enda bild själv. Men här har jag samlat ihop några. 





Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s