Kampen i rulltrappan

I lördags fastnade en kvinna med benet i rulltrappan, då ett trappsteg gav vika. Usch, jag vet. Omedvetet fryner man med hela ansiktet bara av tanken. Detta ledde till att de stängt av flera rulltrappor på tunnelbanestationerna i Stockholm. Trapporna ska inspekteras för att förhindra fler olyckor. Jag, som faktist inte pendlar dagligen, men ändå oundvikligt åker en hel del tunnelbana, tänkte att det inte skulle drabba mig. Jag väljer ändå alltid att gå i trapporna, om de finns.

Men igår kväll, efter att ha ätit middag med Amanda på Chutney (fantastiskt god vegetarisk mat, generös middag till lagom peng) valde jag att gå upp på Östermalmstorg istället för min station. Jag skulle annars fått vänta i tjugo minuter på nästa tåg mot Ropsten, så jag tog hellre frisk luft och vandrade sista biten hem.  Jag har gått av på Östermalmstorg tusen gånger förut, och tänkt att det är några evighetslånga rulltrappor. Igår var de oändliga.

Jag tittade upp, upp,upp,upp och bara anade målet. En SL-gubbe stod vid foten av den stillastående rulltrappan och peppade oss som skulle bestiga MountÖstermalm. Det var bara att börja vandringen. Jag är dålig på att uppskatta hur lång den första strapatsen är. Men låt säga… jättelång. Med hög puls och målmedvetenhet nådde jag översta trappsteget och trodde att jag var framme. Men det visade sig att vi bara var halvvägs. Där, i depån, hade åtta stolar i olika färg och form satts fram, om man skulle vilja vila sig lite inför den sista sträckan. Uppåt. En lika lång lika orörlig rulltrappa väntade. Ni vet, de där trappstegen är ju avsevärt högre än i en vanlig trappa. Jag började andas allt häftigare i min nu allt för tjocka dunjacka. Höll jämna steg med kvinnan framför, kände energin vi gav varandra. Bakom mig var en lång linje av tappra östermalmare, som på intet sätt fick gå om mig. Det hela började likna ett vasalopp, en femmilare i skidVM, eller ett marathon. Mjölksyran började sätta in. En svidande känsla i låren. Sista biten kvar. Andas, andas. Uppe! Där mötte ett representanter från SL upp och delade ut vatten till oss som hade klarat det. Vi var i mål! Vi gjorde det! Medalj? var är den ?

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s