Den skånska dialekten

Jag har funderat en del på min skånska dialekt på sistone. Något jag väldigt sällan gör.
Men nu när jag går tv-kurs och tvingas lyssna extra mycket på mig själv när jag försöker låta viktig då jag speakar ett nyhetsinslag blir det oundvikligt.

Vi hade en talpedagog som lyssnade på oss, och hon konstaterade förnuftigt att ”ja, du har en dialekt”. Och det har jag. Hon tyckte jag skulle vara glad över det, men att jag även  skulle tänka på att Agda i Norrland kanske inte är så van att höra på den bräkande skånskan, så hon rådde mig att dra ner på tempot en smula.

Så det gör jag.

Idag tar skåningarna över allt mer i tv-rutan. En annan lärare uppmuntrade min småländska klasskompis dialekt eftersom ”skåningarna tar över”. Klart vi gör. Därför är det numera inget uppseendeväckande att höra en skånsk nyhetsuppläsare. Inte en med Göteborgsdialekt heller. Förr om åren, var det bara rikssvenska så mycket trumhinnan kunde ta in.

Två skåningar leder nu melodifestivalen, varav den ena är från samma lilla by som jag. Och jag hör att vi gör typ samma sak. Vi behåller den breda skånskan, den som vi faktiskt är väldigt stolta över. Men vi renar upp den. För min egen del relativt omedvetet. Men jag tror vi finner det nödvändigt att förtydliga för att kunna göra oss förstådda. De hade inte förstått oss annars – varken Agda i Norrland eller min klasskamrat Amanda.

Amanda, för övrigt, försöker sig på den skånska dialekten allt oftare. Men hon låter fortfarande mer som en argsint tysk. Hur som helst är det väldigt roligt.

 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s