Starstruck

När vi som bäst höll på att dansa av oss på Maskineriet stegade Robyn in i sin bruna päls. Hon ställde sig i baren och hängde lite coolt. Hon tilläts göra det, som om det inte var något spektakulärt. Men självklart var det de!
Robyn. Min barndomsidol. Robyn vars danssteg jag härmade och hennes låtar jag mimade till. Jag hade silverjackan, liksom adidas-byxorna. Jag hade hennes frisyr. Två av dem faktiskt. Tog med mig skivkonvolutet från hennes andra album till frisören och fick en frisyr-kopia.

Igår stod hon där med sin hockeyfrilla, som jag inte härmat…. än…. bara en enstaka meter ifrån mig, medan jag dansade till soulmusiken som hon diggade i takt till.

Läskigt nog hade vi  lyssnat en hel del på hennes repertoar, hemma hos Sandra under kvällen. Pratat om hennes Date-perfym och sjungit med till ”Do you really want me”. Därför – ju mer jag tänker på det, ju större känns det. Shit. Robyn och jag hänger på samma place!

robyn-volvo-still-1-billboard-650

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s