Nästan Bäst

Mina Sandybyxor levererade dans igårkväll på ett svettigt demokratiskt dansgolv på Debaser Strand, med härliga människor. Ett dansgolv där vi röstade fram varenda låt som skulle spelas. Det var kul. Särskilt när Dancing Queen vann. Det var ganska bäst. Det var bäst att få dansa ohämmat igen.

Det är alltid ganska sämst att behöva lämna nära och kära där hemma. Det är också ganska sämst att göra det med en rejäl förkylning. Det är också ganska sämst, när det finns så mycket att sakna.

Nästan Bäst var ändå att smygstarta vardagen igen. Det är alltid skönt, efter en skön ledighet. Det må vara lite motsträvigt, lite åh-kan-man-inte-få-vara-ledig-hur-länge-som-helst. Men det är också skönt att få träffa Stockholmsgänget, äta ost och kex och dricka vin med Cissi,  göra latte på Brunkan igen och se ett avsnitt av Orange is the new black, efter en dag i skolan. Man känner sig ganska duktig när man gör en matpaj som räcker hela veckan, eller tar en promenad i pulsande snö. Det känns ganska inspirerande att boka in våren, med både måsten och nöjen. Saker att se fram emot, och saker att övervinna. Nästan bäst.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s