Snart tar jag klivet

Jag står nu precis på gränsen. Gränsen mellan ledighet i trygghetens hem och ett fullspäckat schema av prestation i ett inspirerande rum. Precis på väg att ta klivet över till det nya. Det nya som jag numera känner till så väl. Det tar mindre och mindre tid att anpassa sig från skånsk till stockholmsk mark. Men det är alltid en liten bit som saknas, vart än jag befinner mig.

Det finns en entusiasm över det nya. Det finns en entusiasm inför en almanacka som fylls med nya händelser. Skrivna i blyerts. För så gör jag. Skriver det i blyerts. Jag vet att allt kan förändras. Det är inte ett deprimerande konstaterande. Det är livets ärlighet.

Det finns en skön känsla över att komma tillbaka och fylla ett tomt kylskåp igen. Själv handla min mat. Bestämma själv. Börja om. Äta så jag mår bra. Röra mig så jag mår bra. Dansa. Jag ska dansa. Åh, jag ska dansa. Och så mycket mer. Jag ska göra så mycket mer.

Men allt skyms just nu bakom en förkylningsdimma. Och en Kristianstadskärlek. Och en annan kärlek. Som att jag egentligen har massor av motivation för det nya. Men något håller mig tillbaka och låter mig inte hänföras helt och hållet. Som om jag fuskar och smygäter när ingen ser.

Att gå mellan vänner och familj i en stad som glittrar av julbelysning, värme och människor som jag behöver i mitt liv, är lycka. Jag kände det igår. Och i förrgår. När jag strosade från Kristianstads östermalm till Kristianstads söder. Förbi mitt gamla fönster och förbi minnen. Det tar jag med mig när jag skapar minnen på mitt andra Östermalm. På mitt andra Söder. Tillsammans gör de mitt liv.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s