Dumma tågbiljett

Känslan av att vara  bombsäker på att man har rätt, men det visar sig att man har helt fel, är minst sagt obehaglig.

Har under ett par veckor nu försökt boka om mina tågbiljetter till jul. Jag trodde att jag gjorde ett klipp, när jag i september hittade superbilliga biljetter och tyckte mig kunna räkna ut när jag slutade skolan innan jul, respektive börjar igen efter jul för att veta när jag kunde åka hem. Det kunde jag inte. Tydligen går man som journaliststudent i skolan ända till den 22 december, så det var bara att boka om biljetterna.

Jag trodde mig ha ombokningsbara biljetter. Eller snarare visste att jag hade ombokningsbara biljetter. Efter tekniskt strul och en hel del meck kom jag äntligen fram till själva betalningen av de nya biljetterna, och trodde då att de gamla biljetternas pris skulle dras av på de nya, eftersom jag bokade om dem. Men Nej. Priset visade på alldeles för många hundralappar. De hade inte dragit av några gamla biljettpriser…

Lätt upprörd ringer jag till kundtjänst. De förstår inte problemet och undrar o jag är säker på att det inte är återbetalningsbara biljetter?

– Nej. Ombokningsbara.

Han var tvungen att skicka mig vidare till en annan biljettservice, för han var oförmögen att hjälpa mig. Jag började känna mig styrkt i att något inte stod rätt till. Jag skulle behöva specialhjälp.

Där, efter mycket om och men lyckades den nya experten ta sig in i min bokning och efter att han också förhört sig om att jag inte haft en annan typ av biljett, eller gjort något annat knasigt. Jag gör aldrig något knasigt.

– Ja, men nu ser jag direkt vad felet är. Du har återbetalnings-biljetter, vilket betyder att pengarna kommer komma rakt in på kontot när du avbokar dem. De går inte att boka om, det är därför inget händer med det nya biljettpriset.

Fan. Fan. Fan.

Slösat tid på telefonkö och mitt ego tog föregivet att de inte skulle göra rätt för sig och låta mina pengar bli innestående. Istället var de så schyssta att de lade in pengarna rakt in på kontot.

Jag skrattade nervöst och bad om ursäkt. Ville sjunka lite igenom golvet och var glad att han inte kunde se mig. Han skrattade också. Och använde mitt namn på ett sätt som signalerade att han tyckte synd om den korkade tjejen som inte klarar av tekniken.

– Ingen fara Elin, ha det så bra nu Elin.

Suck.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s