Frukost i central park

Idag började mitt liv igen. Det där livet som man ska leva när man inte åker till New York och skämmer bort sig själv. Det där livet då jag blir journalist. 9.00 tog gänget en peppfrukost. 11.00 började allvaret. Och det var bara att koppla på hjärnan. Första uppgiften var en intervju med deadline 10.00 imorgon. Den andra är en betydligt svårare intervju med inlämning om en vecka. Nu kör vi.

Men jag lever fortfarande kvar i min lilla New York bubbla. Så åter till Manhattan..

Frukost i Central park. Denna otroliga park. Då vi gick så mycket, överallt, hela tiden, valde vi att skippa powerwalken i central park för att spara benen till mer shopping. Ben och fötter var i ständig smärta. På kvällen försökte vi oss på klackar. Det var nog det mest korkade vi kunde göra. Men åter till det senare. Frukost i Central park. Efter att ha köpt ett frukostpaket på Pret, med den otroligt goda latten (ja, det är tufft att säga det, men frågan är om inte den slog starbucks.. men bara lite… ) vandrade vi igenom parken för ett perfekt picknickställe. Många av gräsmattorna är avspärrade för att behålla sitt goda skick, så vi kryssade mellan breakdancare, såpbubbleartister och joggare. Väldigt många joggare.. och häst med vagn och cyklister och ännu fler joggare. Vi fann en gräsplätt vi kände igen från förra året och slog oss ned på provisoriska plastpåse-filtar. Framför oss pågick en otroligt viktig fresbee-match. Vi kunde bara inte se vilka som tillhörde vilket lag. Och varför den var viktig vet jag inte.

Vi gick en runda och begrundade Upper east side. De finare kvarteren, med ståtliga hotell och lägenhets-entréer. Kliniskt spolade gator. Rent och pampigt. Vi tänker oss att det är där Carrie hänger för det mesta.. Sedan fortsatte vi checka in Nike-skor. Tror på riktigt att jag sett varenda Nike-sko i hela New York.

På kvällen gick vi ut och åt på The Chantel som lovade rooftopbar. Ja, till en början hamnade vi på en balkong, mysig förvisso. Men fortfarande en balkong. Där åt vi pasta och fishtaco. Vi hade då inte sett den verkliga rooftop-baren, men det fick vi göra. Och snacka engelska med fransmän, vilket inte är det lättaste. Den ena vräker plötsligt ur sig att han ville sova mellan oss. Då gick vi.
Vi gick vidare till Hair of the dog och dansade en aning, tills vi hade alldeles för ont i fötterna och det var dags att gå hem.

IMG_5279 IMG_5286 IMG_5291
IMG_5292 IMG_5295 IMG_5497 IMG_5498

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s