Österlen

Jag blev välkomnad hem, av en far som stod och vinkade från den franska balkongen. Av kameler och zebror och doft av koskit. Jag var äntligen hemma i Skåne. Underbara Skåne.

Det är en viss känsla som infinner sig när man är hemma. Hemma där hemma. Jag har inte sovit så tungt och lugn på flera nätter, som i min flicksäng. En säng som plötsligt känns lite för mjuk, men samtidigt som omsluter mig med trygghet.

Första dagen i skåneland och jag och mamma gjorde en Österlenrunda. Vackra Österlen. Jag är inte den som kan fota natur med iphone-kamera. Inte någon annan kamera heller för den delen. Så därför lät jag mig bara fångas av natur och atmosfär där och då och struntade i att försöka skapa konst att dela med mig av. Det blåste lite, som det ska vid kusten. Det luktade lite tång, som det ska vid kusten. Hamnen. Vattnet. Stranden. De små söta husen som börjar och slutar tillsammans. I olika färger men matchande.

Självklart åt vi stekt sill från Buhres. Självklart. Och självklart smakade vi äkta hemgjord Österlen-glass. Dock utan sensation. Vi åkte förbi farmor och farfars gamla ståtliga villa i Simrishamn och köpte på oss delikatesser från Kiviks musteri. Vi fick en guidning i hur äppelmust tillverkas och körde förbi äppelodlingarna. Och självklart åkte vi till Kafé Annorlunda.

Kafé annorlunda är ett gammalt mysigt café i Kivik, med alldeles för gamla möbler och alldeles för torra kakor. Det är det som är grejen. De kör en kakbuffé – ät så mycket du orkar, med den traditionella 7-sorters kakor-tänket. En smörbulle, två sorters sockerkaka och små smuliga småkakor med olika smaker och kryddningar. Beigare tallrik har sällan skådats. Det är inte riktigt min grej, det där med törra kakor. Jag vill ha det så kladdigt och chokladigt som möjligt, och jag tyckte allt att den mjuka pepparkakan saknade ett tjockt lager frosting. Men, det var godare än det såg ut och det smakade nostalgi. Jag har varit där ett par gånger förut när jag var liten och mamma har varit där när hon var liten. Och allt ser likadana ut. Även kakorna. Men nog kunde de år 2014 försöka sig på en liten kladdkaka. Eller bara en liten kladdig chokladmuffin.
Men jag uppskattade stunden. Men nu kan det dröja 15 år till innan jag plockar på mig cornflakes-drömmar igen.

Foto 2014-08-11 18 48 38 Foto 2014-08-12 10 40 13 Foto 2014-08-12 12 05 24 Foto 2014-08-12 12 05 30 Foto 2014-08-12 15 11 18 Foto 2014-08-12 15 11 51

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s