Vänlighet

Jag vet snart inte i vilken stad jag befinner mig i. På jobbet pratas det nästan mer engelska än svenska och definitivt mer skånska än någonsin. Turisterna samsas med stammisarna och det är väldigt, väldigt mysigt att få servera våra fina bakverk och kaffe latte. Det är lite jobbigt för mig just nu bara – jag gör som bäst lattekonst av take away-kaffe när locket ska på. Ironiskt.

Stockholm består av alla sorters människor. Det är därför jag gillar det så mycket. Många skulle beskriva det som individualistiskt och opersonligt. Man tittar inte på varandra i tunnelbanan. Man kräver snarare än önskar – och anser sig själv vara lite mer värd än alla andra. Visst. Visst kan det vara så. Men jag ser också den andra sidan. Den där sidan som är mer öppet och vänligt än jag någonsin upplevt. Småstäder kan vara lite trångsynta och rädda för det okända. Här är det öppet sinne, och på senaste tiden har jag mött så mycket godhet att jag blir alldeles varm i hjärtat.

När jag i förra veckan, gick i mitt fältöversten var det en butikspersonal som utbrast ”åh, vilken fin klänning du har” så fort jag klev innanför dörrarna. ”Den här gamla trasan” tänkte jag svenskt.. men sa det inte, utan tackade hjärtligt. För jag blev genuint glad. På väg hem från Fältöversten med två fulla Ica-kassar frågade en kille som tyckte det såg tungt ut, om jag behövde bärhjälp. Men då sade stoltheten nej. Och kanske den misstänksamma delen av mig. Vem vet vem han var?

På jobbet möter jag tanter och farbröder, mammor och medelålders män som utbrister tacksamhet över gott kaffe, frukostmackor och fina blommor på borden. Jag tycker det är underbart. Att ge glädje, och att få glädje tillbaka. Har börjat bekanta mig med en familj från Brooklyn, New York bestående av några av de vänligaste föräldrar jag mött och två söta små flickor som älskar vårt honungsbröd. När de förklarade att de kommer befinna sig i området i lite mer än en vecka presenterade de sig glatt och jag likaså. Varje gång de kommer in, har vi något att prata om och när jag berättade att jag ska till New York i augusti de blev eld och lågor och lovordade sin stad. Och jag är ju redan såld. Idag skrev de ner massor av New York-tips som jag kan ta med mig. Jag fick även deras mailadress om det var något jag undrade över. Nu känner jag nästan en sting av separationsångest över familjen. Jag vill inte att de ska åka hem. Jag vill att de ska hänga på Brunkans hela sommaren!

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s