Nästan Bäst

Bäst denna vecka har varit all musik jag hunnit lyssna på, berörts av och levt med. Sara Bareilles, Jason Mraz nya album Yes. Gamla skatter som Gilbert o’Sullivan, och de blandade listorna på Spotify som gör att man kan få återuppleva, nyupptäcka eller bara skapa en passande stämning. Det är bara att navigera i den riktning man är ute efter. Jag är ett Spotify-fan och har nästan missbrukat det den senaste tiden.

I fredags agerade jag pizzabagare på jobbet. Bagaren Stina ordnade surdegspizzadeg och Kallskänkan Hanna tillbehören. Jag lade ihop ett och annat och vi fick en riktig lyxlunch! Toppingen blev hemmagjord tomatsås, marinerade champinjoner, mozarella, prosciutto, bladspenat, pinjenötter och ruccola. Galet, galet gott! Nästan bäst!

Foto 2014-07-25 12 36 03 Foto 2014-07-25 11 59 11

Veckans sämsta är bussarnas obefintliga air-condition. Tuben har varit ok. Men på bussen, då svettas man på ögonlocken och i knävecken.

Annonser

Grillmagi!

Jag fick två dagars semester. Efter tio dagars arbete i en följd blev det helg och jag fick svalka mig i den hysteriska värmen. Jag har tagit mitt första dopp på ungefär 3 år (kanske mer?) Jag och Sofie tog oss till Bergshamra där det fanns badbrygga. Och tack vare dagar av tropisk värme var vattnet badvänligt. Jag badade två gånger!! Och jag gillade det. Det var en stor dag i badkrukans liv.

Det har grillats. Det har grillats på helt nya sätt. Först, i Tessinparken med en engångsgrill från Claes Ohlssons. Så ser det ut när vi är i mina kvarter och jag står för inhandlingen. Det tog ungefär tre timmar och två Ica besök för att lyckas få ihop allt. Filt, senap och grillkorv. Det är tydligen nästintill omöjligt att hitta bra grillkorv i denna stad. I alla fall i Fältöversten. Endast kryddkorvar så långt ögat kunde nå. Inget ont om kryddisar, men det var inte vad jag var ute efter. Och Denniskorv. Ingen ska behöva grilla Denniskorv? Jag frågade en kvinna i röd Ica-piké var de alldeles vanliga grillkorvarna var?  Efter att ha uttalat ”grillkorrrrrv” fyra gånger förstod hon till slut vad jag var ute efter. Det var tydligen problem med skånskan. Jag sade att jag visste att Scan hade jättegoda, lagom tjocka grillkorrrrrrvar med, r-et så långt fram på tungan jag kunde. Hon sade att de inte hade några. Till slut hittade jag några från Icas egna varaor, som var ett uns tjockare än Dennis men inte så värst stor kött-procent-halt. Eftersom jag skulle grilla med en gourmet-kock, vart jag lite orolig för hur paketet skulle tas emot. Men han förstod mitt problem. Han hade själv råkat ut för det dåliga korrrrrvutbudet på Lidingö. Just denna kväll fortsatte med en sväng på söder med lite barhäng och trubadurande, samt en lång promenad med Stockholms bästa utsikt, längs strandkajen och jag tror nästan jag övertygade bror min att inte flytta hem på ett tag. Men bara nästan.

 

När gourmetkocken själv bjöd på grillning vart det något annat. Det var matglädje – eller foodporn som hashtagen skulle heta. Det var jerkchicken och honungsmarinerade kamben. Det var egenkomponerade tortillabröd som blev till quesedillas med sötpotatis, chili, vårlök och mögelost. Det var hemmagjord guacamole, det var kryddigt det var en fröjd för både ögon och gom. Det var fruktsallad i vattenmelon och allt – på en balkong i sommarnatten. Iversenfood alltså.

Foto 2014-07-25 18 54 40 Foto 2014-07-25 22 35 55 Foto 2014-07-26 22 50 07 Foto 2014-07-26 19 50 24Foto 2014-07-26 22 44 25

Vänlighet

Jag vet snart inte i vilken stad jag befinner mig i. På jobbet pratas det nästan mer engelska än svenska och definitivt mer skånska än någonsin. Turisterna samsas med stammisarna och det är väldigt, väldigt mysigt att få servera våra fina bakverk och kaffe latte. Det är lite jobbigt för mig just nu bara – jag gör som bäst lattekonst av take away-kaffe när locket ska på. Ironiskt.

Stockholm består av alla sorters människor. Det är därför jag gillar det så mycket. Många skulle beskriva det som individualistiskt och opersonligt. Man tittar inte på varandra i tunnelbanan. Man kräver snarare än önskar – och anser sig själv vara lite mer värd än alla andra. Visst. Visst kan det vara så. Men jag ser också den andra sidan. Den där sidan som är mer öppet och vänligt än jag någonsin upplevt. Småstäder kan vara lite trångsynta och rädda för det okända. Här är det öppet sinne, och på senaste tiden har jag mött så mycket godhet att jag blir alldeles varm i hjärtat.

När jag i förra veckan, gick i mitt fältöversten var det en butikspersonal som utbrast ”åh, vilken fin klänning du har” så fort jag klev innanför dörrarna. ”Den här gamla trasan” tänkte jag svenskt.. men sa det inte, utan tackade hjärtligt. För jag blev genuint glad. På väg hem från Fältöversten med två fulla Ica-kassar frågade en kille som tyckte det såg tungt ut, om jag behövde bärhjälp. Men då sade stoltheten nej. Och kanske den misstänksamma delen av mig. Vem vet vem han var?

På jobbet möter jag tanter och farbröder, mammor och medelålders män som utbrister tacksamhet över gott kaffe, frukostmackor och fina blommor på borden. Jag tycker det är underbart. Att ge glädje, och att få glädje tillbaka. Har börjat bekanta mig med en familj från Brooklyn, New York bestående av några av de vänligaste föräldrar jag mött och två söta små flickor som älskar vårt honungsbröd. När de förklarade att de kommer befinna sig i området i lite mer än en vecka presenterade de sig glatt och jag likaså. Varje gång de kommer in, har vi något att prata om och när jag berättade att jag ska till New York i augusti de blev eld och lågor och lovordade sin stad. Och jag är ju redan såld. Idag skrev de ner massor av New York-tips som jag kan ta med mig. Jag fick även deras mailadress om det var något jag undrade över. Nu känner jag nästan en sting av separationsångest över familjen. Jag vill inte att de ska åka hem. Jag vill att de ska hänga på Brunkans hela sommaren!

 

Strömlöst och Bryant

Det skedde ett litet missöde i morse. De stängde av strömmen i hela byggnaden från klockan 7.30. Det visste jag om. Men jag hade inte riktigt räknat med vad det skulle innebära. Inget kaffe, inget ljus på toaletten och framför allt – ingen fön eller plattång efter duschen. Till jobbet fick jag gå som ett annat litet penntroll och försöka samla ihop frisyren tills jag fick tillgång till ett fungerande eluttag. Slutet gott, allting gott.

Efter ett klibbigt arbetspass mötte jag upp lillebror. Vi tog Djurgårdsfärjan till Gröna Lund och såg Miriam Bryant med band spela. Så jäkla imponerande. Inspirerande. Så snyggt och säkert.

Foto 2014-07-22 20 08 35

Sedan promenerade vi hem, lillebror och jag, i ett sommar-Stockholm. Bara vi. Medan solen gick ner satt vi i Tessinparken och pratade om allt. För vi kan prata om allt. Min bror, min bästa vän.

Han ska tydligen flytta tillbaka till Skåne. Det tycker inte jag om.

 

 

Nästan Bäst

Jag började jobba ordentligt i veckan. Och med det menar jag att andra tog semester och jag påbörjade mitt fyraveckors-heltids-schema. Det känns mycket bra. Jag gillar att jobba, och jag gillar att jobba på Brunkans. Men bara för att det hårda arbetet börjar, behöver inte livet ta paus. Sommarkvällarna är långa och jag njuter.

Veckans bästa är att sitta på en uteservering med en vän och ett glas vin. Mötte upp Amanda som tog mig till Chutney. Ett jättemysigt vegetariskt ställe, med otroligt prisvärd och kul mat. Kan bara rekommendera! Sedan har min kära vän Chamli anlänt till Stockholm för en månads repperiod. Hon ska nämligen ut och showa på Viking Line-båtarna i höst och jag är så glad att få låna henne en stund. Vi tog en picknick i Vitabergsparken och pratade ikapp om allt som hänt och inte hänt. Vi, som bott i samma stad, möttes på show och musikal-utbildning i Markaryd och har sedan dess bott i olika städer. Något säger mig att vi kommer hamna i samma stad igen…

Foto 2014-07-17 19 55 51 Foto 2014-07-17 19 55 55 Foto 2014-07-18 19 49 27Foto 2014-07-20 21 06 22

 

 

Nästan bäst är att jag hittat världens bästa New York-familj till kunder som ska ge mig och Lova en lista på saker vi kan uppleva i Brooklyn, New York.

Veckans sämsta är att jag inte sovit något vidare. Somnar, men vaknar mitt i natten och ligger oroligt vaken. Varför? jag vet inte. Men trött är jag. Brukar lyssna på sommarpratare när jag gett upp det där med att ligga på rygg, blunda och invänta sömnen. Det brukar funka bra. Om inget annat lyssnar jag på massor av spännande och fina berättelser. Och då tillför nattkänslan något mysigt.

 

Allsång på Skansen

Låt mig bara få berätta om Allsång på Skansen. Trots att det är dagar och nätter sedan. Dagar av arbete och nätter med smak av sommar, vänskap och liv. Låt mig ändå, gå tillbaka.

Det var lite av en barndomsdröm som gick i uppfyllelse i tisdags när jag drog med mig Oscar och Linnea till Skansen. Och även om jag inte drog dem av ren handkraft, så kunde inte deras entusiasm mätas med min. Grejen är att jag gärna varit där redan 10.00 för att springa till en sittplats, med en picknickkorg av mackor, muffins och en kortlek redo att vänta in sändningen. Mest bara för att ha gjort hela grejen. Det ville varken Oscar eller Linnea. Men långt fram stod vi. Trång blev det. Men där skulle vi stå. Och allsångshäfte hade jag med Petra på framsidan. Det hade varit ännu mäktigare om självaste Berghagen hade prytt häftet, men det där är ju historia och Petra är snyggare. Och denna dag var hon dessutom flera snäpp säkrare i programledarrollen.

Det var en perfekt sommarkväll och solen gick ner sådär tjusigt över söder som jag sett på tv. Och när Stockholm i mitt hjärta började sjungas, sjöng jag för full hals och kände att äntligen. Äntligen är jag här!

Programmet var det hittills bästa med ett otroligt starka artistnamn. Annika Herlitz sjöng ”Slå dig fri” från filmen Frost, Dough Seegers var cool i nya tänder och ny cowboy hatt, The real group är så skickliga att jag blir förbannad. Jag slutade andas när jag insåg att Benke var där. Vi gjorde all-dans med BENKE! Det var kul. Det tyckte Oscar och Linnea också. Benkes gäng visade ju också upp ett nummer från den kommande showen Play.Stop.Rewind som jag och Tesse har biljetter till. Men allt det här vet ni ju. Ni såg ju programmet. Jäklar i min lilla låda så bra det dansades! Jag och Tesse SMSade massa emojigubbar med glada miner och hjärtögon till varandra och längtar plötsligt kolossalt till den 13 december då vi sitter i publiken på Dansens hus.

Och, sen var det ju den där Laleh. Fantastiska Laleh, som körde en timme extra och levererade närmast magi. Hennes låtar. Hennes känsla för musik. Och bandet. Vilket eminent band. Jag minns särskilt när hon tackade för att hon fick vara som hon är, sig själv. Det tyckte jag var fint. Och jag tackar för att hon är som hon är. Sig själv. Och att hon är så fantastisk bra på det. Ända sedan i tisdags har jag varit helt Lalehfierad och utser enkelt En stund på jorden till den bästa låten på Spotify just nu.

Ja, det var en härlig upplevelse att få sjunga med på Skansen. Och varenda låt låg i perfekt tonart så jag sjöng på med hela magstödet. Det tackar jag den kvinnliga programledaren för, antar jag.

Foto 2014-07-15 18 08 57 Foto 2014-07-15 20 34 49 Foto 2014-07-15 20 36 57 Foto 2014-07-15 20 41 34 Foto 2014-07-15 20 56 43 Foto 2014-07-15 20 59 41

 

 

Semesterstängt?

Jag är lite konfunderad över fenomenet ”semesterstängt” här i Stockholm. Allt bortom Drottninggatan och Sergels torg, Djurgården och Götgatan har släckt ljusrören och stängt igen över sommaren. Över allt sitter det A4-papper på dörrar som berättar vilken dag i augusti de tänkt öppna upp igen. Det är lite uppseendeväckande för en småstadstös som mig, eftersom sommaren brukar vara den mest blomstrande tid för service- och restaurangbransch. Det är på sommaren vi unnar oss, är lediga och har tid att spendera ännu mer pengar. Då är uteserveringar fullsmockade och folk vågar sig ut allt mer i takt med att benen blir brunare. Hemma vågar man inte hålla semesterstängt. Tänk om kunderna hittar ett nytt café att köpa sitt kaffe på? tänk vad arga de skulle bli om  man inte kan få tag på sitt favoritbröd? De lär ju aldrig vilja komma tillbaka?

Det är ett annat tänk och en annan situation i Stockholm. Stockholmarna flyr staden under sommaren. De ska ut till lantstället. De ska till Gotland, eller ut i skärgården. Här gör de däremot hela årsinkomsten i ett nafs. Men Stockholm är inte tomt.  Turismen är stor och ställen som Gamla stan, Djurgården och Drottninggatan är knökfullt. Så här, här är givetvis öppet och tillgängligt. Kanske har kaffet höjts med ett par kronor till och med? Men det räcker att du går in på tvärgatan, den lilla krogen på Odenplan eller chokladfabriken på min gata så är det mörkt och släckt. ”Vi öppnar någon gång i Augusti”. Någon gång?

En stor del av mig tycker det låter otroligt härligt att kunna hålla stängt en hel sommar. Det låter lyxigt för en sommarjobbare som mig att kunna  koppla av en hel sommar, och inser att det för en egen företagare måste vara fantastiskt att inte ens behöva oroa sig för hur rulliansen går. Det finns ingen rullians. Jag unnar familjeföretagen att kunna ta en hel sommar ledigt efter ett års slit. En annan del av mig förstår inte riktigt hur det kan gå till? Min erfarenhet av service och cafébranschen säger att den är så skör – och mycket vill ha mer. En tredje sida av mig, låt säga baksidan, blir också lite smått frustrerad när restaurangen man tänkt besöka är stängd. Eller när jag inte lyckades få tag på lakritskolan jag lovat mormor hon skulle få smaka när hon var här.

Hemma, hade man inte klarat att hålla stängt en hel sommar. Man hade gått under. Här, går man under jord men reser sig när vardagen är tillbaka. Här förlorar man förmodligen mer på att ha öppet under sommaren när stammisarna flytt staden och turisterna hittar inte till Erik Dahlbergsgatan. I Stockholm finns folk så det räcker och blir över, och de som räcker de kommer tillbaka. De som blir över, de kommer de med.

 

 

Iversenfood

Unge herr Iversen har inte bara snygga glasögon, sett Dolly Parton i Globen och en jäkel till storasyster. Han är dessutom knäckande bra på att laga mat.

Igår grillade vi på balkongen. Eller jag tar om det. Igår grillade Oscar på balkongen. Inte bara det, han ordnade en kantarelltoast till förrätt och gjorde ugnsgrillade rotfrukter och primörer till det perfekt grillade köttet. Nej, än så länge behöver han inte malla sig märkvärt. Men sen, sen bakade han en rabarberpaj som var himmelskt god. Och då är jag inte så förtjust i bärpajer. När man inte trodde att han kunde imponera mer sätter han fram en hemmagjord vaniljsås som man hade kunnat dricka direkt från skålen.

Jag. Jag köpte en kall bearnaisesås.

Och blev otroligt bitter när jag insåg att  jag glömde matlådan med en fantastisk köttbit i väskan över natten. Jag tänkte chansa. Men mamma sa jag skulle låta bli.

Han har numera en instagram värd att följa om man vill dregla lite eller få lite inspiration. @iversenfood

IMG_4869 IMG_4872 IMG_4876 IMG_4877

Nästan Bäst

Deckare är inte min genre egentligen, inte för att jag har något emot det. Men jag tycker oftast att det är samma idéer som upprepar sig. Händelserna har sin bestämda gång, sin rutin och jag tycker att det där med mord hit och dit kan bli lite tråkigt, om ni missförstår mig rätt. Med undantag. Lars Kepler-serien är fenomenal. Och veckans bästa är Den tredje rösten av Cilla och Rolf Björlind. Uppföljaren till Springflod och en riktig bladvändare. Jag gillar deras språk, jag gillar deras nytänkande. Jag gillar hur allt vävs samman och jag älskar den lilla strimman av panik när man inser att boken är slut och man måste få läsa en uppföljare! En stark rekommendation. Man blir så jäkla misstänksam mot allt och alla av att läsa deckare bara.

9789113053127_200

Veckans sämsta är Brasiliens genomklappning. Så tragiskt att se ett helt land sörja över en missad medalj. Tråkigt att på hemmaplan missa sambafesten man räknat med. Fotboll är närmast en passion i Brasilien och jag kan bara försöka leva mig in i ögonblicket då chansen till fotbollshistoria rinna mellan fingrarna. Man lär ju inte få uppleva ett VM på hemmaplan igen under sin livstid. Men det är kanske nu man ska påminna landets befolkning om att det ”är bara fotboll”. Tror dock jag skulle fått en rak höger om jag yttrat det där nere i Rio. Än vet vi inte vilka världsmästarna är – förlängning pågår.

Vilken tropisk vecka. Vilka semesterdagar. Nästan bäst att få ha ledig tid i skärgården, vid kottlasjön, på långholmen, fjäderholmarna och i Tessinparken. Inte bara nästan. Det är bäst. Fast, jag är ju inte skapt rent fysiskt för så mycket soltid, så en blir ju utmattad och rödflammig och håller på att friteras levande eftersom jag vägrar att bada. Men nästan bäst är det minsann.

 

Trädgården och låtsasrusk

Idag har jag låtsats att jag varit i Skåne med regn och dåligt väder. Efter en vecka av tropisk värme och röd bringa, kände jag för dåligt väder och en ursäkt att få hålla mig inomhus. I själva verket har här varit varmt, men molnigt och en aning grått, vilket underlättat mina föreställningar om ruskigt väder. Och jag har varit inomhus. Mestadels i min säng, med ett avsnitt Newsrrom, bläddrande i Damernas värld och läsandet av min deckare. Utan ett dugg dåligt samvete.

Hur jag kan veta att det är varmt ute? för att jag faktiskt masade mig ut innan frukost för att jag var tvungen att köpa nytt smör. Bregott. Jag köpte ett mjölkfritt smör för ett par veckor sedan då jag trodde det skulle vara bra för min mage, vad vet jag. Vad jag vet är att det inte smakade någonting, och att jag nu längtade efter en riktig jordgubbsmacka, med Bregott. Så jag gick till Ica. Råkade köpa ett paket våfflor för en tia och en port salut på extrapris också. Det är det farliga med småhandlingar. Frukosten med jordgubbsmackor, rostat bröd och oboy var barnsligt god.

Varför jag mest ägnat mig åt lugna aktiviteter med ögonen i en bok och handen i en godispåse är för att jag helt enkelt bara ville. Och för att jag somnade 4.30 igår, efter en fantastiskt rolig kväll på Trädgården. Stockholms sommarställe! Starkt uttryckt, älskade jag det. Stämningen, människorna, känslan. Sommarhäng utomhus, under bron, med läktare, VM-match på tv, flera dansgolv, rundpingis, överfulla barer och en god burgare. Ute, inne, glada människor och gött häng. Jo. Jag älskade det.

Nu ska det bli grillning på en balkong på Lidingö. Måste kila.

Foto 2014-07-12 20 54 38 Foto 2014-07-12 20 54 44 Foto 2014-07-12 22 22 41