Att åka kollektivt

Att ta sig över hela atlanten tycks inte vara några problem – och med den service som ingår är det nästintill ett privilegium. Obegränsat med dricka, uppassning när än du pockar på uppmärksamhet och personalens ständiga leenden, kanske rent ofrivilligt tack vare de strama hårknutarna. Jag har suttit på ett plan i 9 timmar, gjort ett smärtfritt byte och flygit i fyra timmar till men upplevde inte i närheten av den tortyr som resan mellan kastrup och Kristianstad gjorde.

Banarbete är ett djävulens påhitt. Och jag vet ju att jag är helt ute och reser (dåligt ordval) när jag uttrycker mig så. Jag är inte korkad och förstår att spåren behöver underhållas, för att undvika betydligt värre skador än mitt humör och min tristess.

Grejen är bara att jag reste till London och tillbaka på bara ett par timmar vardera. Det var en ren fröjd. Vi landade tidigare än beräknat båda resorna. Men sen. Sen, började äventyret. Öresundståget som skulle ta oss hem från Danmark gick endast till Hässleholm. Där skulle vi få byta till pågatåg. Öresundståget blir en kvart försenat. Pågatåget väntade inte in oss. Klockan är 22 och nästa går 23.  Det vill säga, en känslig tid på dygnet. Det kommer dessutom visa sig att tåget inte kommer gå utan en buss ska ersätta. Människor och bagage i ett klassrese-scenario. Att sedan denna buss är försenad eftersom den måste vänta in ett tåg från malmö – som är försenat, är mest underbart.

Bara timmar senare ska jag ta mig till Stockholm från Hässleholm. Snälltåget jag åker hamnar bakom ett annat tåg som kör med reducerad hastighet. Vi blir en halvtimme sena till Södertälje där vi får byta till buss som tar oss sista biten. Det hela tog alltså sex timmar. Och då delade vi kupé med ett övertrött barn medan det var fyllefest i kupén bredvid. Underbart.Verkligen underbart.

Banarbete, inställda tåg och förseningar. SJs vardag. Öresundstågens normer. Miljövänligt javisst, fast med fara för vanvett och mänsklig galenskap.

Sedan att personalen som ska veta inte vet, ger fel information, ger vag information – det gör ju trovärdigheten så mycket starkare… ”Bussen brukar gå där ifrån i allafall”

Nu är strejken i full gång. Och det säger jag ingenting om. Utan att vara insatt har jag förstått att det behövdes drastiska åtgärder för att värna för arbetsvillkoren. Som sagt, utan att vara insatt går mänskliga rättigheter före allas vår ”bekvämlighet” att ta oss fram med tåg. Att de inte kommer överens om en lösning och att beslutsfattarna låter flera tio tusentals pendlare bli drabbade förundrar mig. Lös det. För fortsatt förtroende. Och gör det rätta för personalen som får stå ut med trötta resenärer när tågen i Skåne vägrar fungera.

Jag gillar att åka tåg. Men så fort jag ska färdas inom Skånes gränser tycks jag drabbas av ”otur”.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s