Destination Gotland

Det är häftigt att resa själv. Att ge sig iväg och inte riktigt veta hur det kommer se ut, eller bli. Att somna med resfeber och vakna med spänning när klockan ringer 4.15. Tunnelbana, pendeltåg, färja. Jag ska till Gotland.

Jag njuter av att känna att jag är på äventyr. Och resan i sig känns som just ett äventyr. Jag njuter av känslan att jag klarar mig på egen hand. Jag njuter också av tryggheten att veta att jag blir upphämtad när jag kommer fram, av en efterlängtad Cissi.

Jag är så fruktansvärt förväntansfull. Jag är så fruktansvärt nöjd. Jag och Cissi har laddat och taggat, skrivit listor och smsat bilder, bara använt stora bokstäver och påmint varandra om vad vi ska hinna med på vistelsen. Det är min första resa Gotland och min första gång på Almedalsveckan.

Vi ska se Fårö och ha picknick, vi ska strosa på Almedalsveckan och lyssna å politiker och mediemänniskor. Jag ska lära mig säga ringmuren på äkta gotländska, äta på Rute stenugnsbageri och välja och vraka i den gigantiska glassbaren. Jag ska få träffa Cissis familj och uppleva Visby. Jag ska få spendera dagarna med Cissi.

Jag är på väg!

Annonser

Vilken jäkla helg!

Rakt upp i krysset satt den. Som en bicykleta (bissakletas stavades det tydligen inte, jag googlade) rakt upp i nättacket satt den. Helgen alltså.Mie och Alexander har varit på besök och det bästa jag kan jämföra med är känslan och glädjen som VM 94- laget kände idag när de återförenades och vann ännu en match mot Allsvenskan. Så enkelt, så självklart. Härmed slutar jag med fotbollsmetaforer och tänker inte ens tillägga att vi jobbade offensivt och anföll mer än försvarade när vi tog oss an Stockholm. Jag har haft så fruktansvärt roligt. Jag har skrattat så mycket.

Vi började dagarna med lång promenad innan frukost, som en perfekt uppladdning. Nya områden upptäcktes, så även för mig. Efter det var det shopping på schemat. Och shopping blev det, framför allt för Mie och Alexander.  Jag måste säga att de gjorde det bra. Jag blev riktigt imponerad av deras målmedvetenhet. Ingen beslutsångest här inte. De visste vad de ville ha och de handlade (något en annan borde lära sig). Snygga klänningar, inredning, ursnygga väskor och nespressokaffe. Ja. Stockholm tjänade på att ha Skåne-besök. Lördagens höjdpunkt skulle dock komma att bli Sommarkrysset. Trots lite grått väder och lite duggregn som resulterade i sexiga regnponchos bänkade vi oss på platser nära och bra – och tv tid fick vi. Det skulle faktiskt visa sig att det skulle bli den bästa dagen i Alexanders liv när han fick ta bild tillsammans med sin stora idol Gry Forssell. Jag har nog aldrig sett mannen i sådan extas. Han kan vanligtvis vara väldigt energisk och blir lätt exalterad, men här hade han svårt att hantera sig själv och jag är rädd att Gry blev lite chockad över entusiasmen. Men det är ju bara härligt. Mer kändisar. VIP-band och kul var det att se Amanda Fondell och Anders Wendin uppträda. Grymt!

Vi hade alla svårt att hämta oss efter denna upplevelse, men vi tog oss vidare till Berns för drinkar mötte sedan upp Kristianstadfolk för ännu en drink. Någonstans där somnade Alexander av utmattning.

Tiden går snabbt och idag var det tyvärr dags för sällskapet att åka hem.
Men vi hann med en frukost hos vår forna arbetskamrat Angelica på Mellqvist kaffebar, som så fin ordnade en god frukost till oss. Efter det var vi tvungna att ordna upp ett litet missöde. Mie provade igår en klänning designad av Pernilla Wahlgren. Ett missförstånd och en missad dragkedja gjorde att det inte blev något köp, vi hade nämligen då av förklarliga skäl svårt att få av klänningen på henne. På sommarkrysset igår hade Gry exakt den klänningen. Och den var ju så snygg. Så vi var tvungna att gå och ordna upp det där. Den satt ju egentligen som en smäck!  Däremot hade Mie på sig likadan klänning som Gry hade i förra veckans Sommarkryss igår, så de har ju onekligen samma klädsmak. Och Alexander fick flashbacks från gårdagen när han fick se Mie i Grys klänning.

Ja. det har verkligen varit en fantastisk helg. Och imorgon, då drar jag på nya äventyr. Hej Gotland, Hej Almedalen och hej Cissi!

Foto 2014-06-28 13 47 24 Foto 2014-06-28 17 43 21 Foto 2014-06-28 19 30 50 Foto 2014-06-28 19 37 32 Foto 2014-06-28 20 03 34 Foto 2014-06-28 20 42 50 Foto 2014-06-28 21 21 15 Foto 2014-06-28 21 37 28 Foto 2014-06-28 22 22 09 Foto 2014-06-28 22 22 24 Foto 2014-06-29 11 02 51 Foto 2014-06-29 12 24 23

 

 

 

 

 

I första klass.

De där tågen, de där tågen. Jag har nu mina vänner i första klass någonstans mellan Kristanstad och Stockholm. De skulle vart framme om bara en halvtimme. Nu vet vi inte alls när de kan tänkas anlända. De har rapporterat om signalfel och hundar på spåret och gud vet allt. De dricker vin och har det gött, så än så länge går det ingen nöd på dem. Jag noterar igen, de sitter i första klass. Men är det inte tragiskt SJ. Att förseningar är mer regel än undantag. Mina förra gäster, mamma och mormor blev närmre två timmar sena när de skulle hem till Skåne. 01.30 var de framme. Man antydde då att det signalfel ganska ofta på den sträckan.

Champagnen ligger på ”kylning” i Alexanders resväska. Ostbrickan står bara och väntar (börjar snart knapra på kexen). Ja nu väntar vi bara in duon. Men tills dess blir jag ständigt uppdaterad om läget. Vi spekulerar i huruvida hunden klarat sig, om tanten som överväger att ta taxi och samtidigt gillar brownie, fler jordnötter till resenärerna, påstådda pistolskott, grannen utan strumpor och det känns nästan som jag är med på resan jag med. Men jag, jag är här och väntar och längtar!!

IMG_4119 IMG_5096 IMG_5109 IMG_9638

Mormor och mamma i staden!

Tre generationer har varit förenade på Östermalm. Mamma, mormor och jag. Vi tre, vi har gått, promenerat och strosat mellan Stockholms stadsdelar och sett det mesta staden har att erbjuda i shoppingväg. Vi har spejat ut över de vackraste utsikterna och kryssat mellan de historiska byggnaderna och grönskande parkerna. Vi har lekt turister och upplevt alla väderlekar medan mormor plikttroget har rapporterat läget hem till tvillingsystern. Vi tre. Vi har haft några riktigt fina dagar tillsammans.

Jag har lärt mormor tunnelbanesystemet och låtit henne smaka sin livs första Frozen yoghurt. Mamma har äntligen fått köpa de vita Nike-skorna i rätt storlek och hittat en nya favoritbutik fylld av magiskt julpynt och favoriten Musse Pigg.  Vi har myst rundor i Gamla stan och träffat kusin Christian över en lunch. Mormor har förundrats över tempot i rulltrapporna och betalsystemet på Vapiano. Hon har också fått se en och annan kändis till hennes stora glädje.

Veckans överraskning bjöd Oscar på när han lagade hemmagjorda kåldolmar till oss. Inte överraskad för att jag betvivlar hans matlagnings konst, utan över att kåldolmar, som alltid gett mig den skeptiska rynkan mellan ögonbrynen, kunde smaka så gott. Kåldolmar som låter så fruktansvärt ospännande var plötsligt helt magnifika. Och själv blev han helt fnittrig av resultatet.

Ja. Nu är det tomt här på Östermalm igen. Ingen som snarkar i sängen, och ingen att dela en dubbel-luftmadrass med. Ingen kö till toaletten och ingen att äta jordgubbsmackor på morgnarna med. Tomt.
Men inom 48 timmar kommer Mie och Alexander och löser av. Så snart är det luft i madrassen igen.

Vilken tur. Hotell Elin är fört tillfället uppbokat.

Foto 2014-06-22 14 27 58

Foto 2014-06-24 17 08 21

Foto 2014-06-23 19 04 56

 

 

Foto 2014-06-25 14 34 06


Foto 2014-06-25 15 16 45Foto 2014-06-25 18 03 33

Nästan Bäst

Bäst denna vecka är Miss Li’s nya låt. I finally found it. En låt som får mig att längta till känslan att ha finally found it. Samtidigt som jag blir uppfylld av allt jag redan funnit. Miss Li gör den så bra. Låten är så fruktansvärt bra.

Lyssnar ihjäl mig på Laleh också. Laleh’s En stund på jorden är så fruktansvärt vacker att det gör ont, på ett skönt sätt. Nästan bäst hela tiden.

Ganska sämst är att jag delar Spotify med en bror som repar. Det blir lätt ett litet Play-krig som han måste få vinna då det han gör tydligen är viktigt. Jag lyckas dock hitta hans små pauser ibland, för att strax bli avbruten mitt i tredje versen. Jag anser mitt eget lyssnande också vara väldigt viktigt. Att lyssna är viktigt.

Därför vill jag också be er att lyssna på Jason ”Timbuktu” Diakité s sommarprat. Om rasism. Om människors värde. Om kampen om ett bättre Sverige och en bättre värld. Lyssna.

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/386099?programid=2071

 

 

 

Midsommar

De hade lovat ruskväder. Jag tror det var för att rädda sitt eget skinn. Meterologerna. De har det inte lätt dessa tider. Man tycks tro att de bestämmer över vädret. Men det gör de väl inte?  Älskar att man inför OS i Peking inte ville riskera oväder och sprängde bort alla molnen. Allt skulle se tiptop ut och glänsa vacker under solen. Kineserna verkar ligga steget före. Undrar vad folk hade gett för en garanterad solig midsommar. Kanske är det ostadiga vädret med långkalsongerna i beredskap och tyngder som ska hålla partytälten på plats för blåsten en del av charmen.

Hur som helst så gjorde vi en kombo. Var både inne och ute. Regn kom det aldrig, men visst var det kyligt. Det började med picknick på Lidingös klippor. Det närmaste Stockholms-skärgårds-midsommar vi kunde åstadkomma. Amanda hade gjort en räktårta och bakat pizzabullar. Boxvinet var med liksom ost och kex. Där satt vi tills kylan hade smugit sig ända in på kroppen.

Inomhus spelade vi spel och lekte lekar. Gitarrerna plockades fram och vi sjöng. Sedan åt vi igen.

Den äkta perfekta midsommarmiddagen som vi längtat så efter. Matjesill, gräddfil, ägg, gräslök, nypotatis och kavring. De enda riktiga måstena. Men vi hade även köttbullar och Oscars hemmagjorda revben. Goda ostar och kex. Och nubbe såklart.

Mitt i natten orkade vi oss på jordgubbar och vaniljglass. Inget smakar så mycket sommar som det. Särskilt inte en sommarnatt som aldrig vill bli mörk. Jag älskar det. Jag älskar när klockan är halv två på natten och det fortfarande är ljust. Det skulle kunna vara morgon. Eller kväll. Eller bara midsommarnatt.

Själva dansen runt stången löste vi på vårt eget vis. Pappa tog på sig dragspelet i Kristianstad och med iPad i högsta hugg dansades det runt soffbordet. Framtiden är här.

Photo 2014-06-20 16 04 01 DSCF0855 DSCF0856 DSCF0857 DSCF0859 DSCF0860 Photo 2014-06-20 16 20 40

 

Hem till hem

Då är jag på väg tillbaka. Tillbaka till det som är min vardag – om än den för tillfället är semesterlik. Jag ska tillbaka och ”vila”. Efter all kärlek, alla intryck. Allt som jag låter mig känna och allt jag försöker spjärna emot. Jag vågar inte känna för mycket. Jag får inte bli för hemmakär. Det skulle göra det så jobbigt att åka tillbaka.

Istället känner jag en ynnest. Jag känner mig privilegierad att få ha två hem. Jag älskar mina hem. Det har varit lätt att vänja sig att bara ha ett kvarter bort till Lova. Att jag bara kan ta bilen och susa förbi Bromölla innan jag är hos Tesse. Att jag har sällskap av pappa till frukost varje morgon. Men det ska också bli skönt att komma tillbaka till lägenheten och mitt Stockholm. Där jag håller på att forma mitt liv. Det ska bli spännande att komma tillbaka. Jag ser fram emot min Tessinpark, mitt Fältöversten. Jag ser fram emot Sommarstockholm och den oslagbara stadssiluetten när solen går ner, möjligheterna och musiken. Jag ser fram emot mina Skånebesökare, promenaderna och glassarna. Jag längtar även tills jag kan komma tillbaka till Kristianstad igen. Ju mer jag tänker på det, ännu mer övertygad blir jag över att det är ganska perfekt att ha två hem. Alltid en längtan efter något. Och visst är själva längtan, själva vägen dit, förväntningarna den bästa delen? Allt man ska göra, allt man ska få se, höra och känna.

Precis som min obeskrivligs längtan efter New York. Allt eftersom dagarna går, kommer vi än närmare New York. Själva förväntan, planerandet, spänningen. Jag älskar det.

Och det, det är också ett av mina problem. Hur jag målar upp mina drömscenarion som verkligheten ska leva upp till. Egentligen är det ju upplagt för besvikelse. Jag gör det verkligen inte lätt för mig själv med alla förväntningar som ska uppfyllas. Men brukar alltid se till att mina förväntningar dels går att uppfylla och dels är flexibla och lämnar rum för överraskningar och oväntade triumfer. Jag är ju även realist. Det skapar lite balans även om jag ibland är lite tråkigt och jämnar drömmarna till marken. Man kan också se det som nödvändigt, för att överträffa sina förväntningar är ju om möjligt ännu bättre. Men min ständiga längtan gör att jag även har svårt att leva i nuet ibland. Jag är ständigt på väg. Ständigt driven, ständigt framåt. Ständigt i tankar som rör framtiden. Även detta, har både sina fördelar och nackdelar.

Jag tror att det kallas mänskligt.

 

Gelatoexperten

Ni kan numera kalla mig Gelato-expert. Yes. Jag har tillverkat min första gelato och är mer än stolt. Alexander påpekade att jag var skickligare än många av hans praktikanter. Jag frågade om jag hade talang. Det tyckte han att jag hade. Så jag har nu en alternativ framtida karriär. Jag. Gelatomästaren. Eller ville han bara vara snäll.

Jag tillverkade en snickersglass, som enligt mig själv blev gudomligt god. Salta jordnötter, kolasås, smält chocklad. Woila! Dessutom uppfylldes en liten dröm att få bära kockmössa.

Photo 2014-06-17 15 33 02 Photo 2014-06-17 15 35 27 Photo 2014-06-17 15 44 15 Photo 2014-06-17 18 49 59 Photo 2014-06-17 18 50 26

Flera födelsedagar har smygfirats för junivännerna. Igår fick jag träffa Tesse, Frida och Valle på en riktig myskväll. Lilla Valle som man inte titta sig mätt på. Hans ögon äter liksom upp en. Och att sitta och låtsassnacka med honom känns som ett av de mest givande samtalen. Och idag fyller mamman år. Bästa Frida. Lyckades även haffa min hårt arbetande Matildha på en lunch. Hon fyller också år i midsommarhelgen. Fint. Midsommar ja. Redan?

 

 

 

Att åka kollektivt

Att ta sig över hela atlanten tycks inte vara några problem – och med den service som ingår är det nästintill ett privilegium. Obegränsat med dricka, uppassning när än du pockar på uppmärksamhet och personalens ständiga leenden, kanske rent ofrivilligt tack vare de strama hårknutarna. Jag har suttit på ett plan i 9 timmar, gjort ett smärtfritt byte och flygit i fyra timmar till men upplevde inte i närheten av den tortyr som resan mellan kastrup och Kristianstad gjorde.

Banarbete är ett djävulens påhitt. Och jag vet ju att jag är helt ute och reser (dåligt ordval) när jag uttrycker mig så. Jag är inte korkad och förstår att spåren behöver underhållas, för att undvika betydligt värre skador än mitt humör och min tristess.

Grejen är bara att jag reste till London och tillbaka på bara ett par timmar vardera. Det var en ren fröjd. Vi landade tidigare än beräknat båda resorna. Men sen. Sen, började äventyret. Öresundståget som skulle ta oss hem från Danmark gick endast till Hässleholm. Där skulle vi få byta till pågatåg. Öresundståget blir en kvart försenat. Pågatåget väntade inte in oss. Klockan är 22 och nästa går 23.  Det vill säga, en känslig tid på dygnet. Det kommer dessutom visa sig att tåget inte kommer gå utan en buss ska ersätta. Människor och bagage i ett klassrese-scenario. Att sedan denna buss är försenad eftersom den måste vänta in ett tåg från malmö – som är försenat, är mest underbart.

Bara timmar senare ska jag ta mig till Stockholm från Hässleholm. Snälltåget jag åker hamnar bakom ett annat tåg som kör med reducerad hastighet. Vi blir en halvtimme sena till Södertälje där vi får byta till buss som tar oss sista biten. Det hela tog alltså sex timmar. Och då delade vi kupé med ett övertrött barn medan det var fyllefest i kupén bredvid. Underbart.Verkligen underbart.

Banarbete, inställda tåg och förseningar. SJs vardag. Öresundstågens normer. Miljövänligt javisst, fast med fara för vanvett och mänsklig galenskap.

Sedan att personalen som ska veta inte vet, ger fel information, ger vag information – det gör ju trovärdigheten så mycket starkare… ”Bussen brukar gå där ifrån i allafall”

Nu är strejken i full gång. Och det säger jag ingenting om. Utan att vara insatt har jag förstått att det behövdes drastiska åtgärder för att värna för arbetsvillkoren. Som sagt, utan att vara insatt går mänskliga rättigheter före allas vår ”bekvämlighet” att ta oss fram med tåg. Att de inte kommer överens om en lösning och att beslutsfattarna låter flera tio tusentals pendlare bli drabbade förundrar mig. Lös det. För fortsatt förtroende. Och gör det rätta för personalen som får stå ut med trötta resenärer när tågen i Skåne vägrar fungera.

Jag gillar att åka tåg. Men så fort jag ska färdas inom Skånes gränser tycks jag drabbas av ”otur”.

Finfrukost, 80 år och picknick

Livet i Kristianstad rullar vidare och jag bara njuter av att ha så nära till mina nära.

Finfrukost för familjerna Iversen och Adelsbo – minus småsyskon avnjöts i lördags förmiddag. Ett bord dukat med sill, ägg, bröd, ostar, grekisk yoghurt och skagenröra i snapsglas. Snaps erbjöds också för den som ville. Det mesta av det bästa med min  Tesse alldeles mitt emot. Frukost är utan tvekan dagens bästa mål, och bättre blir det när alla är samlade.

DSCF0822 DSCF0824 DSCF0827 DSCF0830

Farmor fyllde 80 men ser inte ut att vara en dag äldre än 79… Faktum är att jag inte förstår det överhuvudtaget. Snyggare 80-åring får man leta länge efter. Kalas blev det i Åhus, med god mat, lite dragspel och sång. En mycket trevlig kväll att fira släkten på.

Dessutom hann jag möta upp mina Fantasiare i natten. Det var nämligen fler som skulle firas. Linnea, som vi säger extra stort grattis till idag. Linnea, som jag tycker så mycket om. Hon den där smarta, roliga supermamman och vännen, som jag mår så bra tillsammans med. Hon, fick jag dansa bugg med in på småtimmarna.  Det var fint.

Photo 2014-06-14 18 47 49 Photo 2014-06-14 20 07 32 Photo 2014-06-15 01 03 28

 

 

 

 

Söndagen innebar lite häng på solterassen (röda lår), en mega-Otto-glass med chokladdopp i Åhus, tillsammans med några från samma järngäng. De där alltså.

OCH. Biljetter är bokade till Katy Perry i mars. Jag och Tesse ger sista delen av vår jul-och födelsedagspresent till varandra och tar denna gång med småsyskonen (de fick ju trots allt ingen finfrukost) och Linnea till Globen. Det är ju en evighet tills dess. Men något säger mig att vi helt plötsligt kommer att sitta där och njuta av världsartisten och undra hur tiden kunde gå så fort. Ska bli fruktansvärt roligt.

Idag fick jag äntligen träffa Josefine, Robin, Noelia och Nova. Picknick, rutschkana,  fåglar och en helt underbar förmiddag. Jag bara älskar att sitta där i tivoliparken med familjen och prata ikapp samtidigt som världens charmtroll provar solglasögon och pekar på lastbilar. Underbart.

Photo 2014-06-16 12 35 43 Photo 2014-06-16 12 42 31