Stackars ben!

Sommaren är här. I alla fall för ett slag. Och det är ju väldigt härligt. Sprudlande härligt till och med. Om det inte vore för att jag aldrig riktigt är redo. Varken jag, min garderob eller mina vita torra vinterben.

Det är alltid lite dubbelt, den där första dagen då det är för varmt att ha jeans. Det är så klart en glädjens dag på många vis, men på många vis fastnar glädjen i halsen i någon slags skräck. Jag har inte sett mina ben sedan i september förra året. Hur ser dem ut? hur mår dem? Och av någon outgrundlig anledning tycks alla ha förberett sig utom jag. Hur vet jag inte. Brun utan sol? turkietresa? eller ett hemma-solarium? Allt jag vet att mina ben lyser, bländar och är närmast en trafikfara.

Det är dubbelt också i att jag måste över den berömda tröskeln och utsätta dem för solljus och allmänhetens beskådan, för att de inte ska förbli kritvita. Men kul är det inte. Särskilt eftersom jeansen också har gjort att jag kunnat vara lite slö med rakning och smörjning under vintern.

Håriga, torra, vita ben. Sexigt.

Lösningen idag var väldigt genomtänkt och i egen mening genial. Långklänningen. Härligt fladdrande och luftig och så fort ingen såg, kunde jag diskret dra upp den för lite smygsolning! Ha. Nu kan jag jobba mig vidare uppåt, med allt kortare kjol ju mer solen visar sig. Sedan att mina gener gör mig rosa snarare än brun vet jag inte vem jag har att tacka..

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s