Sorans kamp

Det ska jobbas hela helgen. Det ska det.

och jobbat ikväll, det har jag. Chansade på filmen Call girl som kvällsaktivitet. Men trots att jag hatar att inte se klart filmer, är jag rädd att jag ger upp denna..

Tog en joggingtur på Djurgården i förmiddags, samtidigt som jag lyssnade på P1’s dokumentär Sorans kamp med Soran Ismail.
Och jag tror att jag sprang lite snabbare, i ren ilska och förundran. Jag blir rädd för den främlingsfientlighet, den okunskap, den hemska människosynen som finns i Sverige. Sorans kamp mot rasism är så jäkla viktig. Och oj, vad jag beundrar honom. Hans stora sinne. Hans tålamod att diskutera med Sverigedemokrater utan att tappa fattningen. Att låta dem gräva sina egna gravar. Låta dem göra sina egna misstag, för att vi ska förstå vilka åsikter det partiet har. Vilka rasistiska tankar som yttras. Önskar jag kunde rösta på Soran i september.

Och på twitter länkade jag dokumentären och uppmanade er att lyssna. Bara lyssna. Lyssna och inse, förstå, kämpa, inspireras och våga.

Då fick jag ett ❤ av Soran. Så jag gissar att vi snart är ihop.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s