1 maj

Demonstrera, protestera, agera.

Dagen att ge sig ut och visa var man står. Mot rasism, orättvisor. För jämlikhet och lika villkor. Alla människor är lika värda.

Vi valde att ta oss till Mariatorget idag för att lyssna till Feministiskt initiativs talare. Vi och hundratals andra samsades om utrymmet. Själv har jag inte bestämt mig för hur jag ska rösta i valet, men att stå i en gemenskap, där allt är så självklart. Där alla står med samma värderingar. Det är stort. Om man vill skrika högt och höja näven mot himlen eller gå med i demonstrationståg är upp till var och en. Paroller och slagord. Det viktiga är ändå att man gör det man tror på. Att man agerar utifrån vad man anser vara viktigast. Att man gör något.

Jämlikhet, mänskliga rättigheter, möjligheter. Allas rätt att bo, leva, vara och verka.

Det speglas också i kvällens humorgala för varenda unge. De obekväma humorinslagen som inte riktigt ror hem de förväntade skratten är mest jobbiga. Och programledarskapet är skakigt. Men det hör inte hit. Resten är så fruktansvärt viktigt. 100 spänn i månaden och man kan rädda liv. 3 kronor om dagen och man blir en av Unicef’s världsföräldrar. Det berömda lilla strået till stacken. Det är ens förbannade plikt att bidra med vad man kan. Om inte nu, så någon gång. Jag tar alla taskiga humorinslag, för de viktiga inslagen, som får oss att sätta skrattet i halsen och någorlunda fösta, eller åtminstone få en insikt i de tragiska ödena. De fattiga familjerna. De föräldralösa barnen.. det är hjärtskärande. Så jäkla fruktansvärt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s