Nittiotalsnostalgi

Nu är jag plötsligt tillräckligt gammal för att bli nostalgisk. Jag är en nittiotalist som nu varit med om 2 och ett halvt decennium. Jag är en sådan som tittar tillbaka och minns. En del med fasa, annat med blanka ögon.

Pottfrillan, de utsvängda jeansen, magtröjan och adidasbyxan. Buffalo-skon som inte fick vara för hög för mamma. Min Furbee som väckte mig mitt i natten, då den fick fnatt och började prata. Snake på den första Nokia-telefonen då alla i telefonboken döptes till ”Tesses Nalle”,”Matildhas Nalle”. Två gånger tog jag med mig bilder på Robyns frisyrer till frisören och bad dem få mig att se ut precis som henne. Där emellan expreminterade jag med färger och längder. Vax och hårmascaror i någon blå nyans. På internet fick jag vara efter kl 18, det var billigare då. Och inte för länge. Den ockuperade ju telefonlinjen. Men Lunarstorm var livsviktigt!

Tamagotchi och Pogs var grejen, ett tag iallafall. Jag bytte tamagotchi med en kompis och vi skulle ta hand om varandras datadjur. Då dog min. Jag samlade på Date-parfymer och den med Robyn på var favoriten. Jag kommer nog aldrig någonsin känna en sådan idoldyrkan till någon musikgrupp igen, som jag gjorde för Spice girls. Jag samlade på allt med deras namn på. Tidningsutklipp, spice-girls-kort,pennskrin pärmar och skrivböcker pryddes av den engelska gruppen. Vi VAR Spice girls. Jag själv gestaltade Geri och gick på skolgården i tron om att alla skulle be om min autograf. Jag grät den dagen mamma försiktigt visade tidningsartikeln om att de skulle splittras.

Vi dansade, och sjöng och uppträdde, så ofta vi fick chansen. I topp och boxershorts hade vi ständigt nya nummer redo att visas upp till allas glädje.. eller förtret.

Jag var med om förvandlingen från kassett till cd, till mp3spelare till Spotify. Jag har sett hur alla mina vhs-band blivit obrukbara. Jag har varit med när disketten blev usb och vidare Dropbox.

Jag tänker inte säga att det var bättre förr. För det var det inte. Det slog mig bara att jag hör mig själv säga fraser jag minns min mamma och pappa sa då, då när det var nittiotal och man tittade tillbaka på ett färgglatt åttitoal. Det är en ganska läskig insikt, men samtidigt fin. Det är fint att få minnas. Det är samtidigt fascinerande att se hur mycket som hänt, på så kort tid – och samtidigt ingenting alls, på andra plan. Kanske skulle jag skaffa en sådan Robynfrisyr igen?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s