Nästan Bäst

Anders Wendin. Vår Moneybrother har i veckan släppt ett album under sitt eget namn. Inget alias. Det är på svenska och det är knäckande bra. Visst, det kan vara omständigheterna som gör att första lyssningen på ny musik fångar en extra starkt. Det var lördag morgon. 7.09 och solen sken upp de vackra balkongerna på Östermalm. Jag var på väg till jobbet på Regeringsgatan och kände mig väldigt harmonisk. Jag kände på mig att det skulle bli en bra dag. Med Anders i lurarna blev jag helt upprymd. Det var ren och skär glädje att utan förvarning få ett sådant album i nyllet. Svensk musik är ruggigt bra just nu. Sylvester Schlegels album är också ute för lyssning på Spotify och jag är så nöjd. Jag är så nöjd att skivan är precis så bra som jag trodde. På svenska även den. Det blir så äkta. Och inte nog med det. Jens Hult. Idol-Jens har släppt en ny låt. På Svenska. Jag ser ett starkt tema, jag ser med glädje hur svenska texter tar mer plats. Jag lyssnar och njuter. Veckans bästa releaser.

Anders Wendin

Sylvester Schlegel

Jens Hult

Och så vädret. Öppen jacka. Sitta utomhus och plugga. Sitta i Kungsträdgården och läsa en bok, ta en lunch, beskåda folk. Barn som klagar högljudt till sin mamma och vill ta av sig jackan för att det är för varmt, medan mamman tvingar henne att ha den på för annars blir det för kallt. Mjukglassar i olika storlekar. Solen som letar sig in och väcker en på morgonen. Solen som går ner allt senare. Glada människor. Vinterns ide är förbi. Nästan bäst alltid.

Veckans absolut sämsta står mänskligheten för. Beskedet att en Djurgården-supporter fått sätta livet till i supporterbråk under den allsvenska premiären är så fruktansvärt, overkligt vidrigt. Vad händer? Våld och brist på respekt. Tänk att samma sport, men en annan färg på tröjan kan skapa sådan ondska? En i vanliga fall glädjens sport, som borde föra oss samman. En glädjens sport som har berikat hela mitt liv. Jag är så fruktansvärt ledsen. Det brinner i mig. Vi måste göra något! Nu! Vad? Frustrationen över den ogripbara situationen är brännande. Vi måste göra något!

Sedan, att ännu en av mina vänner råkat ut för stöld. Att mobil, SL-kort och kontokort försvinner någonstans på tunnelbanan, gör mig också så fruktansvärt arg och ledsen. Nästan alla i min umgängeskrets i Stockholm, har på ett eller annat sätt råkat ut för detta. Man tappar hoppet om mänskligheten.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s