Veckans krönika

En hel kväll i soffan är egentligen inte min melodi.  Men visst, jag kan även se tjusningen med det. Det är ju då man hinner se de där filmerna och serierna som alla snackar om. De som skapar läger i Sverige. De som har sett House of cards och de som inte har. De som anser en romantisk komedi vara kul eller fullkomligt ointelligent. De som tycker att Anna Odell är ett geni och de som inte tycker det…. hörs inte? Det som är värdigt att hyllas, som någon högt i mediehierarkin väljer att anse bra skapar en hyllningskör. Det är den som sjunger högst. För att få vara med och inte känna sig utanför,nynnar vi med. Ibland helt okritiskt.

Jag såg guldbaggevinnaren Återträffen igår och jag ska vara ärlig. Jag är en gnutta skeptisk. Jag tyckte inte den kändes, helt äkta. Den kändes snarare fokusera på Anna än på det så viktiga ämnet. Kanske trotsigt och rebelliskt vägrar jag tycka som alla andra? eller förstod jag inte? är jag inte tillräckligt kulturell? Den var gripande, den var viktig.  Men jag vet inte..  12 years a slave vann Oscar för årets film. Jag hade hoppats på en annan. Hade jag tyckt annorlunda om förväntningarna varit annorlunda? Tycker jag annorlunda för att balansera? Är det ett aktivt eller omedvetet val att inte tycka som alla andra? Vissa ämnen, som i det här fallet, mobbing och slaveri går inte riktigt att kritisera. De är för känsliga.

Förvirringen när alla enas om en sak, medan man själv tycker annorlunda kan vara nog så stor. Man får tycka och tänka precis som man vill. Såklart. Men i ärlighetens namn… Får man det? Får man det, utan att placeras i ett fack? kallas intellektuell eller ointelligent? Vi lever i ett tyckar-samhälle. Åsikterna skjuts ovanför våra huvuden och vi har ingen rustning.Vi vet inte hur vi ska värja oss. Så vi lyssnar på andra. Men lyssnar vi på de som pratar högst? de som är flest? eller de vi sympatiserar med?

Har nästan varit irriterad på alla som pratat om True Detective. Inte minst i podcasts jag lyssnar på. Likaså här, lite trotsigt, har jag låtit bli. ”Sluta tjata om den där jäkla serien”. Så fort medias stora tyckare, tyckar en sak. Låter kören inte vänta. Det skapas en harmoni. Inte förrän någon av dessa.. faktiskt uttrycker att de inte riktigt förstår. Vågar fler lägga korten på bordet. Befriande. Jag måste ju se den där serien. Dels för att alla andra har gjort det. Jag är utanför, jag vet inte vad de pratar om. Dels för att om de har rätt. Så ska den ju nästan förändrat liv? Eller låter jag bli. Rebellisk som jag är.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s