Tog ett snack med B Robin

Vilken dag. Vilken jäkla dag! Jag börjar känna puls, jag börjar känna stress och jag älskar det!

Jag och Hanna har fått i uppgift att göra JMK’s roll up (stor reklamaffisch) inför mediadagarna i Göteborg nästa vecka. Det betyder att vi har intervjua Paula von Wachenfeldt som forskat om lyx- känd från SVT’s von Svenssons kläder och medieforskaren Alexa Robertson och gjort presentationer av dessa. Knapp deadline och hårt arbete. Men gud så kul.

Idag har jag intervjuat B Robin. Robin Bengtsson som kom trea i idol 2008 är nu tillbaka. Hans musik har sammanlagt spelats över 1 miljon gånger på Spotify och Youtube. Han är förband till John Newman på lördag och satsar på en internationell karriär. Jag träffade honom och hans manager på deras kontor och studio här i Stockholm. Mycket, mycket trevliga och mycket, mycket tillmötesgående. Fantastiskt roligt.

Mer om detta kommer….

DSCF0426 DSCF0429

Nu ska jag snart hämta upp mamma som äntligen kommer hit. Det är tydligen någon som fyller år imorgon…

Annonser

Svengelsk bokklubb

Då har vi haft det första mötet med vår nystartade bokklubb. Det slår mig att vi inte har något kitchigt namn. Men det kan vi fila på. Det fina är att det inte är ett möte med dagordning eller protokoll, utan bara en anledning för oss att läsa bra böcker och träffas och prata av oss.

Vi hade alla läst boken Svindlande höjder som Emily Brontë skrev redan 1847, men då under manligt pseudonym; Ellis Bell. Det är en klassiker, som har lästs och tolkats i oändlighet.

Det var fascinerande att läsa boken. Dels, för att den trots sina år på nacken fortfarande är aktuell i sin berättelse och dels för att det var en fint att få försvinna in i 1800-talets England. Det är något romantiskt idylliskt över det. Kärlekshistorien är stark och vackert beskriven. Den är också mörk, fylld av hat och skeptism. Det är berättelsen om den starkaste av kärlekar. Det androgyna jaget. Att växa upp. Vara kvinna. Vara man. Vi kom fram till att alla karaktärer har anledningar att känna viss sympati, men ännu fler anledningar till det motsatta

Självklart valde vi att matcha det engelska temat med afternoon tea. Scones och te. Att sitta och prata om boken tillsammans, ger så mycket mer. Jag är inte så mycket för att överanalysera. Ibland är jag rädd att jag inte har någon vettig och relevant att tillägga själv. Men det var härligt att få ventilera, både konstigheter och självklarheter. När Amanda läste upp det finaste av citat, så gav det gåshud. Det har inte hänt när jag själv läst mina böcker.

Nästa bok bli Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson. Augustprisvinnaren.

DSCF0420 DSCF0423

Frozen yoghurtjakt i pyjamas

Sleepover, pyjamas och film. Det enda som fattades var en Ben&Jerry frozen yoghurt. Cissi sov över och lagom till att vi skulle gosa ner oss under täcket blev vi plötsligt bara tvungna att få tag på någon av de nya B&J. Tur man bor i stan och har ett Seven eleven runt knuten. Något galna och med känslan att Stockholmare ändå inte bryr sig hur man ser ut och är gick vi dit…. i vår pyjamas.

Jag kan ärligt säga att den frihetskänslan var barnsligt härlig. Det lätta pyjamastyget som fladdrade i kvällsvinden. Det lite (väldigt) konstiga i att gå på Valhallavägen i sovkläder. Det faktum att det var mörkt och rädslan för att bli upptäckta var minst sagt spännande. Jag smygdansade fram i mina pyjamasbyxor och uggs.

Tur att det finns ett Seven eleven så pass nära. Synd att de inte hade någon Ben & Jerry frozen yoghurt kvar. Sekunderna efter att kassörskan meddelat detta och innan jag återhämtat mig efter en inre kris… i pyjamas, så insåg jag att det var ingenting någon kunde göra åt saken. Glassen var slut. Vi och våra pyjamasar fick gå vidare. Vi beslutade då att ta plan B. Ingen av oss hade provat Yollibox. Också frozen yoghurt, fast INTE Ben & Jerry.

Smakerna choklad och mango följde med hem och provsmakades. Mango, var frisk, men smakade för mycket isglass. Jag är inte så förtjust i det. Chokladen var god. Jättegod till och med. Kanske var jag för besviken över vårt lilla missöde på Seven eleven… för den får ändå bara 3 av 5. God mustig choklad. Men jag äter hellre vanlig gräddglass om det inte ger mig mer än så. Jag förstår inte hur den ska vara så himla mycket smalare och ”nyttigare”. Den smakade onyttig…

DSCF0359 DSCF0360

Oblodig bokrea

Jag föreställde mig hur jag tog ett djupt andetag och tittade ut över ett folkhav. Jag såg framför mig hur jag liksom i slowmotion försökte armbåga mig fram bland kulturtanter och kokboksfreaks. Hur jag svettig och utmattad men jag uppmärktsamt skulle se en lucka, göra en snabb sidledsmanöver och klämma mig fram till fynden. Jag förväntade mig betydligt mer spänning och dramatik, näsblod och arga blickar. Bokrean 2014 gjorde mig något besviken. 7.00 var Akademibokhandeln på Karlaplan lugn.

En lätt knuff i ryggen var allt jag fick på min allra första bokrea. I stället för att agera snabbt, kunde jag stå och välja och vraka och vela. Plocka på mig böcker – lägga tillbaka. Fördelen med att vara så tidigt ute, måste vara att man kommer till välorganiserade bord , och det generösa erbjudandet ”tag fyra reaböcker betala för tre” Så det tog jag. Och betalade. Jag gick mycket på känsla och kom hem med böcker jag från början inte hade tänkt mig. Ett par valdes på grund av ”klassiker-stämpeln” med tanken att jag skulle bli något mer allmänbildad bara av att äga dem. En valdes för att den kommer bli snygg i bokhyllan och den sista har jag faktiskt länge velat läsa.

DSCF0361 DSCF0396

När vi tar emot OS-hjältarna!

Lite halvt misslyckat, men ändå så värt.

Jag tog mig till Kungsträdgården där vi skulle samlas och välkomna de svenska OS-hjältarna. Jag fick gåshud bara jag närmade mig folkhavet av svenska flaggor, upplåsbara blågula händer som viftade vilt tillsammans med löpsedlar med Kalla och Hellner på.  Jag fick Adam Alsing, Thomas Wassberg och Björn Hellberg. Det var inte fy skam. Jag fick även Kallas pappa och Hellners föräldrar. Jag fick känna på den magiska stämningen, som jag var ute efter. Den kollektiva hyllningen.

Flyget med hjältarna var försenat och vi fick på storbild se några idrottsstjärnor rulla sina väskor på Arlanda.  21.00 skulle de komma till Kungsträdgården. Jag hade inte ro att stå kvar och vänta, visserligen fick man se Top Model på storbild…. men nej. Dessutom får jag nattgäst ikväll. Jag och Cissi ska upp skittidigt imorgon.  Självvalt, men ändå. Vi ska uppleva vår första bokrea. På riktigt! Snåla studenter som söker kunskap. Hur som helst så kommer hon hit, för att hon som bor lite utanför stan inte ska behöva gå upp ännu mer skittidigt än skittidigt. Dessutom ska vi bränna ännu en Oscarsfilm på vår lista.

DSCF0355 DSCF0356 DSCF0357

Nästan Bäst

Det bästa denna vecka var att åka taxi och äta smörgåstårta till frukost. Det var att ha pappa här, som en bonus för att hans uppdrag som musiker tog honom hit.

Photo 2014-02-20 10 10 46

Veckans näst bästa var besöket i världens första Leila’s General Store. Jag har sällan sett ett helt ”Leila bakar” avsnitt. Det behövs inte. Jag bläddrar desto mer i hennes bakböcker och dreglar över hennes kök och utrustning. Leila’s General Store har öppnat i Mood gallerian i Stockholm. Jag var där. Och dreglade.

Photo 2014-02-19 14 10 37

Photo 2014-02-19 14 12 06

Veckans sämsta var avslutningen på OS. Dels för det faktum att det är över och dels för att hockeyguldet blev ett silver och att sista helgen skuggades av en fiasko-slalom-bana och Bäckströms positiva dopingtest. Det är verkligen sorgligt att det är över. Att två veckors självklara sällskap nu lämnar en ensam. Jag skulle vilja leva med kommentatorers entusiasm och vita trikåer i ledning. Jag vill alltid att när jag sätter på tvn ska det spelas en curlingmatch. Jag vill leva med spänning, guldmedaljer och även nederlag. Det har varit en extra krydda i tillvaron den senaste tiden. Det kommer bli tomt nu.

Veckans krönika

Jag vet egentligen inte vad jag ska prata om och jag vet att jag kommer bli avslöjad. Men jag struntar i det. För jag vet att ni kommer blunda för det. Som en tyst överrenskommelse. Vädret har, och kommer alltid vara ett säkert kort att döda tystnader eller fylla upp obekväma samtal. Det finns inget som vi kan påverka så lite, som vi pratar om så mycket.

Det är ganska komiskt när vi nu befinner oss i ett årstidsskifte och vi agerar som om vi aldrig varit med om det här förut. Så vitt jag vet har vi skiftet mellan vinter och vår varje år. Varje år. Ändå är det som om det är något alldeles nytt för oss. Vi letar efter solen, vi förbarmas över hur lurade vi blev av att veckan började med vårkänslor för att sedan knockas av ett bakslag då vi vaknade upp i ett vinterland igen. Som om vädret vill retas. Det är som om vi tror att det aldrig kommer bli vår. Än mindre sommar. Det är som om vi tror att någon vill jäklas med oss personligen. Särskilt tacksamt är det att diskutera om vilken jacka som bör vara på. Inte för tjock, inte för tunn. Har någon börjat använda vårjackan något för tidigt är kafferasten räddad.

Rent krasst så har vädret så många dimensioner och påverkar oss så mycket att det alltid är okej, om än, uttjatat att prata om. En vedertagen nödlösning. ”Vi hade i alla fall tur med vädret” ”Borta med vinden” ”Rainmen” (nej, den var dålig)..

Vädret dödar. Vädret får oss att må bra. Vädret styr oss. Vädret stjälper och hjälper.  Och jag får något att skriva om. Jag tror jag blir förlåten.

 

 

Vi är på tv!

Ikväll 20.00 är det Så ska det låta på SVT. Det är dags för inspelningen som jag och Linnea var och såg live, en gång i höstas. Eftersom jag har en del narcissistiska drag kommer jag inte kunna låta bli att titta och se om vi fastnade i rutan. Om det är någon mer än jag själv, som är intresserad av att se mig själv ska man hålla utkik när publiken ”bakom” Anna Book och Rickard Söderberg filmas. Där. Där sitter vi. Ganska i mitten.  Vi var glada och klappade som tusan. Tycker också man ska checka in John Lundvik som är med och tävlar. Jäklar vilken man.. artist..  Ja. Han som skrivit Anton Ewalds låt. Se och hör om han inte borde ställt upp i mello själv. I think so.

Skulle man vara nyfiken på hur Så ska det låta går till… egentligen…. så kanske. Jag säger kanske. Jag kan berätta.

IMG_2861 IMG_2862

Förutsägbara melodifestival

Melodifestivalen är så fruktansvärt förutsägbar. Från Alcazars disco-moves till tittarstorm mot kränkande skämt. Det var givet att det skulle skapas rubriker.

Ja. Lite lätt orolig har jag nu sett fjärde och sista deltävlingen. Vi har hört vinnaren, men vem tusan skulle det vara? Vi har hört alla låtar i Melodifestivalen 2014 och någon måste vinna.. Jag kan inte riktigt se vem det skulle vara.

Okej. Det är nog Sanna som sticker ut bland medelmåttorna. Yohio kanske hotar, för att han inte vann i fjol? Ewald tar sig lite i skrevet och dansar som en Gud. Men inte är det väl han?

Kvällens startfält var brokigt. Det var märkligt och jag är mest uppgiven. Jag hoppades på en knockout. I stället fick jag se Alcazar göra en typisk Alcazar låt. Vi har definitiv hört den förut.. och disco känns inte så hett.. även om deras Onepiece till skillnad från min Onepiece satt jävligt tajt. De hade tävlingens genom tiderna största discokula (och?) Jag fick se Linda Bengtzing vara ÖVERTAGGAD. Ja, närmast hysterisk. Det tycktes som att hon inte kunde besluta sig för vilken genre hon skulle sjunga, så hon helgarderade sig. En jäkla blandning av allt. Två år har hon jobbat på den låten… kanske hade räckt med hälften, så att hon inte hade hunnit trycka in ALLT på tre minuter.

Vi fick se falsksång. Vi fick se Anton Ewald återanvända sin koreografi från förra året. Då. Då blev jag helt hänförd. Han kom med något nytt. Numret var ett av de snyggaste jag sett i melodifestivalen någonsin. Idag var det så tydligt, att det var gjort. Anton Ewald lyckades göra en fullträff förra året. I år, blev hans svaga sång för tydlig och att det hoppade upp en handmick i sista refrängen var ju bara onödigt konstigt? Jag är däremot ett John Lundvik fan. Och han, han hade skrivit låten. Kanske borde han framfört den själv?

Bidrag nummer nio av Vargmust. Rädd för varg, älskar must. Eller tvärt om, det var humor!

Jag vet inte. Låtarna får nog sjunka in lite. Om två veckor vet vi vilken som ska åka till Danmark och ta hem tolvor. Det känns lite hopplöst långt borta bara..

Anton-Ewald-favourites-odds-Melodifestivalen

Kladdkaka med chokladtryffel

Det är fredag. Det är helg. Melodifestivalens sista deltävling, liksom OS-avslutning med Sverige i hockeyfinal väntar. För ett par veckor sedan bakade jag denna kladdkaka med chokladtryffeltäcke och tänker att den skulle passa perfekt en helg som denna. Ja, kladdkaka funkar som bekant för alla tillfällen. Alltid. Detta receptet rekommenderar jag starkt, som en liten lyxigare variant på klassikern. Täcket av hokladtryffel skickade denna till skyarna.

Ja, det lite halv-larviga strösslet var mest för mello-stämning.

Receptet hittade jag på Jennys matblogg, som har fler bra varianter på kladdkakor. En del har jag provat, resten ska jag prova.

DSCF0309 DSCF0311 DSCF0316