Barndomsdrömmen är raderad

Jag kommer ihåg hur jag som barn drömde om att jag skulle få bo i samma hus som min bästis Tesse. Vi skulle ha vars en lägenhet med bara en enkel dörr emellan oss. Man skulle kunna springa emellan varandras lägenheter hur som helst, men ibland, skulle man även få ha sitt eget. Vi skulle bo där med våra familjer och vi skulle alltid kunna träffas. När vi ville. Huset skulle vara så smart anpassat och som gjort för två familjer i ett. Jag visualiserade det framför mig. Hur vi skulle umgås över middagar och hjälpa varandra med vad som tänkas kunde. Hur det skulle vara inrett och hur vi skulle umgås. Det var inte bara vi som skulle vara bästisar. Våra familjer skulle också vara bästisar.

Och nog hade det varit fantastiskt. Men idag inser jag att man har varandra nära utan att bo i samma villa. Dessutom tror jag att jag prioriterar att ha mitt eget space. I kvällens bygglov som vi råkade zappa förbi,  jag, Linnea och Oscar, bodde ett syskonpar med sina familjer i ett stort hus tillsammans. Det fick mig att minnas mina barndomsdrömmar och lika snabbt radera dem. Nog hade det varit bättre att ha varandra nära, än som nu, med flera mil emellan oss. Men å andra sidan kändes det lite läskigt tajt där i Skara…

 

 

 

 

 

Advertisements

2 thoughts on “Barndomsdrömmen är raderad

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s