Tillbaka på Östermalm

Jag var visst inte så kaxig när det väl gällde. Att hoppa på tåget var sådär. Att se mamma stå kvar och att lämna två fantastiska veckor bakom sig var ganska fruktansvärt. Plötsligt kändes det något ensamt där i rusningstrafiken på t-centralen. Det är märkligt hur fort man vänjer sig. Vid det ena, och sedan det andra.  Jag kommer vänja mig igen, sätta igång maskinerna och komma igång. Jag är redan på god väg.

De här vändningarna kommer knäcka mig. De här avskeden är inte snälla mot någon. Men de är symboliska. De visar hur mycket jag har att uppskatta, på båda mina ställen.  Något säger mig att om ett par dagar kommer jag känna mig lika hemma här som jag gjorde innan jag åkte hem. För ja, hem har just nu två betydelser.

Tågresan med världens i särklass tyngsta väska gick bra. Jag sov med munnen öppen likt en fågelholk och var bra nära att dregla innan jag spärrade upp ögonen. Fick en fönsterplats, utan fönster. Alltså, väggen mellan två fönster. Men som sagt, jag sov. Bara ett enda skrikande barn och resesällskap hade jag bara ett par stationer (han i sin tur kan ha haft oturen att uppleva fågelholken). Jag gillar att det går så smidigt att åka mellan mina hem…

 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s