När man försöker köra bil in the big city!

Det var läskigt, det var spännande, det var action. Det var panik och jag har sällan känt mig så stolt!

Igår var sista dagen i mitt rum på Gullmarsplan. Hos AnnaCarin, där jag trivts bra. Bättre ställe att vara inneboende finns nog inte. Men, det känns samtidigt väldigt skönt att få ett eget ställe. Ett eget hem. Men… det dröjer ett par veckor till. Så så länge är jag tillbaka på luftmadrassen hos Oscar och Linnea på Lidingö.

Igår mötte jag upp min kusin Christian på Lidingö för en kaffe. Var väldigt roligt att få träffas och prata igenom våra äventyr. Det var faktiskt väldigt längesedan vi sågs sist! Sedan skulle han vara så snäll och låna ut sin bil som jag skulle använda till min flytt. Och här börjar ett äventyr av helt annan rang.

Det var längesedan jag körde bil, men den biten såg jag fram emot. Själva gasa och bromsa. Att det var hysteriskt mycket trafik gjorde inte heller så mycket, det betydde att allt gick i snigelfart, det vill säga, jag fick hur mycket tid som helst att lista ut om jag skulle köra höger eller vänster. Körde fel en gång, och yrade en runda, men kom på rätt bana igen. Jag var alltså in the city, in the big city och körde. Kungsgatan, förbi Sergelstorg, över drottninggatan – där jag lovat mig själv att aldrig köra bil! Efter några varv på gullmarsplan lyckades jag hitta en parkering. Pustar ut. Det här har ju faktiskt gått bra trots att jag suttit helspänd och lätt skrämd. Jag var ju min egen kartläsare också. Då börjar höger blinkers blinka hysteriskt. Jag kan inte stänga av det. Jag kan inte sätta igång bilen och jag kan inte göra någonting. Ser mig själv få sitta där, utan att kunna ta bilen därifrån. Skitskitskit. Panik. Ringer pappa för råd, nära hysteriskt och försöker lista ut vad som kan ha hänt. Christian kan jag inte ringa då han befinner sig i en simbassäng och tränar. Inget hjälper, förrän jag provar att trycka på knappen som rör ett larm jag ser finns där. Rädd att bilen ska börja tjuta ser jag blinkersen sluta och mitt hjärta börjar klappa i normal takt igen. Vilken pärs.

Linnea har nu slutat jobba och kommer och hjälper mig med sista väskorna och får nu vara min kartläsare. Det går som en dans. Eller nästan iallafall. Trots vägarbete och alternativa resvägar kommer vi fram med betydligt lugnare Elin i behåll. Där är den. Min lägenhet. Lägenheten jag ska få hyra. Den är helt underbar. Den hade varken de gula väggarna jag befarat eller ett ruttet badkar. Den var fantastisk. Nu kan jag knappt bärga mig till jag får flytta in. Möblerna ska Helen, som jag ska hyra av, få sätta på plats och åh! Lugnet som infann sig när jag och Linnea till slut landade hemma hos henne går inte riktigt att beskriva. Som jag längtat efter den stund. Tentan inlämnad, bilen på plats hos Christian igen, lägenheten tipp topp och att det tar ett par extra veckor… äh, den som väntar på något gott….

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s