Veckans krönika

”Gör som jag, skänk pengar till djurnaturfonden” ”Jag är världsfadder, bli det du med” ”Jag har köpt ett armband till förmån för cancerforskningen”

Det här med att hjälpa andra i nöd är kanske något av det finaste man kan göra. Jag har en slant över, så jag ger det till någon som inte har samma förutsättningar som jag. Omtanken är värmande.  Var kommer då behovet av att visa alla andra att man är en god människa, att man är givmild och omtänksam, som om det inte vore värt lika mycket annars – om ingen vet att hur godhjärtad man är?

Jag såg ”korrespondenterna” på SVT för ett par veckor sedan, där det handlade om bistånd och biståndsarbete. Det visar sig vara trendigt att åka som volontär. Förutom att få göra nytta, får du sol och bad och naturupplevelser. Du kanske får snorkla i ett korallrev eller klappa en delfin. Detta för att locka människor att hjälpa till.

Att ringa in på lotteri med chansen att vinna en bil där samtalet kostar 9.90 och går till  ”Rädda barnen” är ett smart sätt att samla in pengar till behövande. Men lockas vi av bilen eller att ge  9.90 till organisationen? Är det tvunget att anordnas insamlingar där du har chansen att tjäna mer än du skänker? Hade det inte varit bättre att skänka vad bilen är värd också?

Att få hjälpa till gör gott för samvetet. Att få göra nytta mår vi bra av. Att visa andra att man gör någonting bra är självklart för oss och det inspirerar förhoppningsvis andra. Det är en winwin-situation. Jag mår bra om jag får göra gott för andra.

Jag  vara bara tvungen att vrida på tanken lite… vad är det som driver oss?

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s