Monica Z

Äntligen fick jag se den. Monica Z. Vilken film, vilka skådespelarinsatser. Vilken musik, vilken historia. Vilken kvinna.

En del var nytt, en del kände jag till. Edda Magnason borde vinna en guldbagge. Egentligen två om det är möjligt. Kjell Bergkvist borde ha en han också.

De hade lyckats med konststycket att trycka på de flesta av känslopunkter. Min sympati för karaktärerna pendlade, vandrade mellan Monica och hennes far. Monica och Sture. Monica och Vilgot Sjöman. Jag tyckte synd om henne, jag blev besviken på henne. Jag blev glad för hennes skull. Det var en fin film. Det var en mycket fin film…

Utan att avslöja något måste jag säga att jag älskade slutet. Ett värdigt slut.

Bild

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s