Det blir inte mer pinsamt än sådär..

Jag är ytterst osäker på om detta borde sägas högt. Om det inte bara borde glömmas, gömmas, läggas i en låda, grävas ner och aldrig någonsin talas om igen. Det är för pinsamt. Alldeles för pinsamt. 

Men det finns en logisk förklaring, eller typ en logisk förklaring. Jag vet inte om jag gör mig själv eller någon annan en tjänst om jag berättar. Det sägs att man ska prata om situationen för att kunna bearbeta den… 

Jag var på transportstyrelsen idag. Tog mig äntligen i kragen och lyckades efter lång förvirring och flera försök att förstå Google maps hitta gatan som uppenbarligen fanns trots att Google inte trodde det. Jag behövde nämligen förnya mitt körkort och det är inte för att jag är något underbarn som tog körkort när jag var 13. Nej, utan för att någon på Hamngatan gillade min röda plånbok där körkortet låg. 

Jag fick börja med att ta foto i ett slags fotobås de hade på plats. Godkände till slut ett foto efter att ha tagit om det åttahundra gånger, innan jag fick inse att det tyvärr inte blir bättre än sådär. Dessutom fanns det tydligen fler som ville ta foto. På fjärde försöket var jag nöjd med namnunderskriften. Nästa steg var att hämta en nummerlapp för att få hjälp med resten. Behövde inte vänta två sekunder innan mitt nummer ropades upp.. som om alla väntat på att jag skulle bli klar vid fotoautomaten. ”Legitimation tack”. 

Då händer det. Då händer det som jag trodde att jag ALDRIG skulle vara med om. Jag trodde inte det där hände, och särskilt inte mig!?  Ja, jag måste ta den långa historien. 

När jag blev medlem i studentkåren fick jag en liten ”goodie-bag” med broschyrer, choklad, mellanmålsbarer, energidricka och en kondom. Detta har legat i min skolväska sedan dess. Den där lilla kondomen har jag inte reflekterat över, fnyste mest åt att den låg i en student-goodiebag. Denna lilla lilla kondom hade klämts fast i mitt pass, mellan två sidor i den lilla passboken. Fram slänger jag passet med den lilla blå inpaketerade kondomen på köpet.  

Snabbare än ögat tog jag bort den, som om hon inte sett den, som om ingenting hade hänt. Grejen är att jag är inte snabbare än ögat, så sedan var vi tvungna att stå och samtala i cirka två och en halv minut till innan jag kunde gå. Låt mig få säga att kondomen inte kommenterades.

Jag går ju inte runt med sådant i väskan!? åtminstone trodde jag inte det. Uppenbarligen gjorde jag ju det. Herregud. Nu gräver vi ner detta. För all framtid. 

 

 

Advertisements

One thought on “Det blir inte mer pinsamt än sådär..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s