Jag är hemma.

Jag är överväldigad, lycklig och fylld av både kärlek och energi.

Jag är hemma. Hemma hos mamma och pappa. Hemma hos mina vänner. Hemma i den staden som jag alltid kommer kalla hem. Det var inte förrän jag kommit just hem, som jag faktiskt insåg hur mycket jag saknat det. -Alla borde få känna känslan av att komma hem. Den är speciell.

Jag trivs fantastiskt bra i Stockholm. Det är där jag ska vara framöver. Det gör också upplevelsen att komma hem så mycket starkare. Att få hoppa av tåget på välkänd mark, där allt ser ut som det ska, tempot är som det ska, allting ligger där det ska, jag vet hur allt ska vara och precis så är det. Att se mamma och pappa stå och vinka på perrongen och ta emot en som en världskändis, en hemvändare, att vara saknad. Det är mäktigt. För de var saknade, mamma och pappa.

Igår när jag tog mig runt hörnan in på Hesslegatan och fick se Lova, min Lova, vänta utanför det café  vi skulle äta frukost på, blev det nästan för mycket för att ta in. Att få krama om varandra, sitta och prata utan någon aning om tiden och bara veta att vi har varandra var fantastiskt. För det vet vi, att vi har varandra. Att sedan gå till jobbet, stället där vi fungerar som en andra familj var glädjeskutt och skrattanfall på samma gång. Att få krama om hela gänget gjorde att jag kan leva vidare lite lättare, tills nästa gång vi ses. Att få skåla i champagne och skratta med Alexander var mer än efterlängtat, vi behöver varandra. Att få träffa Josefine med familj var underbart. Att få krama om Gertrud och sitta och prata på kontoret som förr var vad jag behövde.

Jag har bara varit iväg 1,5 månad och vi har haft daglig kontakt, men att få ta på varandra gjorde det så verkligt. Det gjorde att vi inte kunde sluta ta på varandra, för att vi var tvungna att ständigt försäkra oss om att vi var nära varandra. Och så sitter man där och samtidigt känns allt som vanligt. Som om jag inte varit i den där storstaden. Det är trygghet.

Jag kan inte låta bli att undra vad jag har gjort för att förtjäna att ha dessa människor runt omkring mig. Och än är inte helgen slut. Jag vet vad som komma skall. Jag vet att jag kommer åka tillbaka till Stockholm imorgon fylld av kärlek som kommer räcka tills nästa gång jag kommer hem, då får jag ladda om igen.

Photo 2013-10-11 12 12 24 Photo 2013-10-11 14 39 42Photo 2013-10-11 17 22 24Photo 2013-10-11 14 39 50 Photo 2013-10-11 18 22 44 Photo 2013-10-11 20 04 26 Photo 2013-10-12 00 15 27

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s